Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag tror f-n rider Mari, sade han argt.
— Först skrifver ni, efter alt hvad jag sagt,
och nn är ni fräck nog att komma hit själf,
fast jag uttryckligen förbjudit er att alls visa
er i Helsingfors. Men nn är det slut med
mitt tålamod, och jag låter utan vidare polisen
ta hand om er.
— Så hård kan löjtnanten ändå inte vara,
då jag inte begär annat än litet hjälp. I nära
tre måna’r har jag lefvat på de fyrti mark
löjtnanten gaf mig, men jag kunde inte få
arbete på landet, och här har jag häller inte
ännu fått något, fast jag nog försökt. Hvar
smula jag kunde vara af med har jag pantat,
innan jag kom hit, och mycket begär jag inte.
Inte har jag jn gjort löjtnanten något ondt, att
han skall vara så hård mot mig!
Hon var ödmjuk nog, och gråten var
tydligen inte långt borta. Men det hjälpte inte.
Löjtnanten hade genast satt sig in i den
ingalunda oväntade situationen, och han var inte
den, som af småsaker lät förmå sig att handla
annorlunda än han beslutit. Den lilla summa,
som skulle varit nog att för tillfället hjälpa
snpplikanten, brydde han sig väl inte om, men
därmed skulle affären ingalunda varit utagerad.
Han kände sig tvärtom öfvertygad om att han
efter ett sådant bevis på svaghet kunde vänta
ett obestämdt antal vidare besök, och därför var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
