Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon trodde sig tydligen för god för honom
— som om han inte vore att föredraga
framför kassörsplatsen! Det var alt samma ull
som hennes högfärdiga far. Pellinger hade
nog rätt i alla fall. Pundhufvuden voro de
och ingenting vidare — kunde inte begripa
att deras gamla Fiskby inte var värdt en pipa
tobak, såvida inte en karl med både ruff och
pengar tog hand om skräpet. Men han skulle
visa dem att löjtnantska Kraus ändå var ett
strå hvassare än att stå och räkna smutsiga
sedellappar i en bank. Det fanns nog andra
som inte läto högfärden hindra sig från att
se saker och ting sådana de värkligen voro.
Därmed manade han på nytt på sina
hästar och höll dem i jämn, god traf ända till
chausséeporten, sysselsatt med uppgörande af
nya planer, afsedda att omedelbart utföras. De
skulle åtminstone se att han inte »lät stuka
sig», de må nu tro sig aldrig så förnäma.
Vid ankomsten till baronens stadskvarter
var löjtnantens kusk lyckligtvis inte synlig —
de hade hunnit tillbaka tidigare än han
förutsett — så att löjtnant Kraus inte kunde
göra annat än själf köra hem sina hästar,
efter ett kort tack till sällskapet för »det
oblandade nöje» de beredt honom — med en tonvikt
på »oblandade», hvilken skulle vara ironisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
