Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sommar jag särskildt kar i minnet
var ovanligt ohygglig till och med för Chicago.
Eedan i Juni var den fuktmättade luften så
olidligt het, att både folk och hästar stupade
af solstyng litet hvarstädes. Och det
obetydliga luftdrag, som öfver hufvud taget kunde
spåras, kom dag efter dag västerifrån, mättadt
med en så vämjelig lukt, att atmosfären föreföll
nästan som ett enda konglomerat af
förruttnelsebakterier. Isynnerhet nära den s. k.
Chicago-floden, som noga taget ej är annat än en
väldig, öppen kloak, var doften outhärdlig. Och
lenappa femtio alnar därifrån låg den
tidningsbyrå, där jag för tiden hade anställning.
De öfriga medlemmarna af redaktionen voro
gamla Chicagobor, hvilka längesedan lärt att
döfva lukt- och andra organ förmedels trägna
doser af en vätska, som af krögaren på nedra
botten kallades whisky, men af
hufvudredak-tören brännvin. Hvilken klass af eldvatten
dekokten egentligen tillhörde kunde ingen med
säkerhet afgöra, och egentligen bekymrade sig
häller ingen därom. Hufvudsaken var att den
uppfyllde bestämmelsen att hålla
konsumenterna billigt och grundligt omtöcknade från
niotiden på morgonen till sängdags, ty ännu
långt efter det den s. k. arbetstiden var förbi
fortsatte redaktionen vanligen att döda bak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
