Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan de lämnade staden, hade gjort henne
alt-mera nedstämd, och upplysningen om jordkulan
var icke egnad att skingra hennes beklämda
tankar.
Fram kommo de vid själfva solnedgången
och stego i land vid den stora eken. Kistan
och öfriga effekter buros först i land, och
sedan det var gjordt, tog Sofia en öfverblick af
sitt blifvande hem, medan Tahvo undrande
tryckte sig intill henne.
Hvetet stod höggult, med tunga, mättade
ax, öfver hela den långa sluttningen af kullen,
som kröntes af uthusen, alla med snygt
timrade knutar och omgifna af den första
gärdes-gård hon sett sedan afresan från Finland. Till
vänster var en inhägnad uppförd för kreaturen,
som stodo i lä under en hög brinnande torf,
och ännu längre åt vänster sträckte sig
obruten skog längs stranden af sjön, tall och björk,
med där och hvar en del andra träd, som ej
växte hemma.
Det såg alt så bekant ut, men hade tillika
en så främmandartad prägel, att Sofia kände
någonting likasom svälla inom sig och
småningom stiga alt högre upp i halsen, tils hon
satte sig på den blåmålade kistan och lät
tårarna rinna obehindradt.
— Gråt inte, mamma! — sade Tahvo
ängsligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
