Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förspänningen var slut ocli Adam junior
satte sig upp samt fattade tömmarna.
— Han har vuxit upp i stallet — anmärkte
fadern — och kör hingsten bättre än jag.
Den lyder honom som en hund.
Lilla Adam tillhöils att köra endast ett
livarf kring banan i smått traf, en order,
hvar-till han inte svarade någonting. Men så snart
han, under en skur af speglosor från
negerpojkarna och mörkröd i ansiktet af förbittring,
kört in på banan, lät han hingsten lägga i väg
med en fart, som omedelbart bragte grinarne
till tystnad och kom öfversten att svära.
— Den s—ns pojken fördärfvar hela spelet
— grälade han. — Om någon bara kommer
åt att taga kampens tid för en enda kvartmil,
är det slut med förhoppningarna om god kurs
i eftermiddag.
Adam juniors vrede måtte emellertid snart
lagt sig, ty innan han ännu nått halfmil-pålen
saktade han farten betydligt och lät hingsten
sträcka på sig igen först på de par hundra
sista alnarna.
Det var grann aktion på kräket. Med lågt,
långt steg och utsträckt hals sköt hästen en
fart, som var alt utom vanlig; det kunde
en-hvar se också utan att taga dess tid.
Följden var också den att då pojken
återvände till stallet, en individ, som såg långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
