20 (Finland framstäldt i teckningar)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Esternes Saga - Lapparnes Saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ren ulan att slniet brast, behöll han bilan som nrf, men brast halmen, näste
han lott lös letnua fädcniehusct.

Mänga sägner om dess forntid gä ännu Maud Est folket; sköna sånger
(iil fosterbygdens lof, sorgsna minnen frän gladare dagar, satiriska
begabbel-sor öfver främlingar» c, har man Hnrni i behåll bos dem; äfven vackra sagor,
såsom den om Koil oeli Ämarik, morgon- och aftonrodnaden, hvilka af him*
mclens herre begärde att evigt fS vara brud och brudgam ocli hvarje
midsommarnatt fä sluta hvarandra i sin strålande famn. Men den. rika lefvande
skaldeådra, som genomströmmar den fiuske ruuoniekkans bröst, de omfattande
sago-nykler, som sä sjelfmant sammanknyta de spridda finska hjeltesängerna, finner
man ej lins Esten mer. Många århundradens hårda förtryck har förstummat
hann sSng ocli gifrit sjelfva hans språk en förtidig, främmande utbildning, ocli
det är först i sednastc tider lians oblida öden börjat ljusna. Tidigt instängdes
han af Hyssen i öster, Polacken i sikler, Tysken i svdvest oeh vester, inom
sitt nuvarande område, det egentliga Estland. Sin kristendom fick lian,liksom
Finnen, ibetala med sitt oberoende; Dansken tog lians land omkring 1219 oeh
behöll det till 1847, Hl denna tid till 1561 lydde Esten under Tyska riddarno
i l.iffland; hvilkas efterkommande iimiu besitta nästan hela lians
jordegendom; sedermera (ill 1700 kom landet under svenskt öfverherrskap oeh
slutligen under ryskt intill nuvarande tid. Med hela sin stams seghet har Esten
lill denna dag bibehållit sin nationalkarakter oeh jemväl sin åldriga
kläde-drägt; medvetande! af att vara e(l folk. synes deremot ha gått för honom
för-1 orad t, att döma af hans sed alt ieke kalia sig sjelf med elt inhemskt nomeu
proprmm: han kallar sig nemligen Maa mecs, landets rnan eller inbyggare;
i plur. Maa Ralivast. Finnen kallar honom Wirolaiacu, (roligen efter
Wier-ländska kretsen.

Detta är i korthet sagan om Esten och hans land. De skala liafra cn
framlid, äfven de.

Lapparnes Saga.

I, appen !iar en sorglig saga alt förtälja om sig sjelf. Det ser ut
j som hade han i högsta mått åsamkat sig den förbannelse, soin hvilat öfver
5 deu finska stammen: den att oupphörligt vika undan för andra, vika sä långt
; gom en menniskofot det kan, utan att hegrafvas i deu eviga snön. Honom
; nekade® till oeh med den tröst, som ined deras öde försonat de andra folken
\ af hans stam, deu att genom åkerbruket» oeh bildningens införande i nordens
S ödemarker förvandla förbannelsen lill en välsignelse. Lappens historia är i
? allmänhet svaghetens historia pä den jord, der ”lifvet är en sfrid från början.”
J Förr bodde äfven han i rikare nejder. Först bland alla finska folk trängdes
; han undan sina gamla hemvist i Uraltrakterna ocli tågade rakt vcstcrut; det
; var sannolikt honom Tacitus träffade på sydkusten af Östersjön i första seklet
j efter Christus. I ganska gamla tider befolkade han Finland och slröfvade
öf-; ver fjällen långt inåt det svenska Norrland. Det är kring honom egentligen
S striden hvälfvcr sig om nordens äldste inbyggare. Sjelfve säga lapparne att
! äldre folk än de bebodde Kurden "förrän Gud stjelpte om verldea.” Derined
S hade sii tillgått, att God (Jubmel) engäng hade omhvälft jorden, sä att
vatt-S net ur träsken oeh elfvenia steg upp på landet och fördränkte alla menniskor,

- uudaiifagnnde tvenne syskon, en gosse och en flicka. Dessa log Gud under
; armen på ett högt berg, som kallades Passe-Vare (det heliga bergcf). Sc-

1 dan faran var förbi och Gud hade släppt dem ifrun sig, skildes de från
hvar-5 andra oeh gingo pä hvar sin väg, för att söka om det ej funnes mera folk i
S veriden. När de sålunda vandrat tre är, komnio de åter tillsamman oeh
igen-5 kände hvarandra. De skildes dä äter oeh träffades igen efter tre är, dä de
j ännu igenkände hvarandra. Men efter ytterligare (re Sr, dä de vandrat pä

2 samma sätt som förut, kände de ieke hvarandra mer, ulan började lefva till—

- gamman oeh födde barn, af hvilka alla nu lefvande menniskor härstamma ®J.

1

g Något som för äfrigt låter förmoda, alt Lappen i norden anträffat äldre

S inbyggare, är hans jättesagor, af hvilka han har eu stor mängd. 1 dessa

2 förekommer Lappen alltid som menniska under uanm af Askovis (ordet lä-

p

i Högström, Bcskrifmiig om Lappmaikenj pag, 57. ^

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ztfinland/0024.html

		Finland framstäldt i teckningar / 20 (1845) Author: Zacharias Topelius Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|