Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Finska Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kriimr.rflottoina besökte dä ofta s Ii dra Finland» kust, der de I sTavasteraoa J
hamn,,, af llyssarne kallad handelsfloden {1’ujovikcn?) och pä andra tjenliga ;
landningsställen mot salt, fabrikater, glitter ocb krigsföniodenhcler*J tillby!te J
Biff 1’iunarnes rika pctsverk. Lätt förklaras derutaf, boro raba, som egenl- J
ligeu betyder sklou, kommit att 1 finskan beteckna penningar, Scdnare häm- ;
tade Tyskurne härifrån ijära ocli pottaska, än scdnare plankor, oeh slutligen *
hlef Finland Stockholms hökarebod. Vid en tilllagande konsumtion af lyx- j
artiklar, har Finland i nyaste tider fätt den äran att upprätthålla Liibecks
-sjunkande välstånd, Som bekant, befraktar »loek utlänningen iiuska fartyg pä ;
alla haf och hvarannan bonde bygger fartyg vid kusten. Finnen med sitt J
orubbliga lugn är af natur oeh Sfning danad till en of jordens yppersta sjö- ;
män. Men handelsguui har ieke fallit pä hans lött, han är dcrlili mycket för S
långtänkt; sina fartyg förstod han fordom ej att begagna (ill annat än sju- ;
röfveri oeh sina skona forsar använder han nu alt dnfvn mjulqvamar, med au ;
utlänningens bomullsspinnerier årligen kasta honom millioner.
Ilafvet var stundom skiideplatseu för Finnens krigsbeilrifter, men han j
öfverträlfndes der vida af Esterne, Hans krigssätt till lands var grymt endast {
niir han, drifven til! det yttersta, värjde det heligaste. Länge retad, hämna- 5
des han i vild förbittring pä sina fiender både i vester orh öster **). Ryska ;
krönikan omtalar, att Tavasterne engäng nedgjorde alla sina längor. Man bör ’
erinra sig, att del la skedde i cn färtvltlad belägenhet. Vanligen hlef den %
fcingne fienden segrarens nrildt behandlade tril. De fordne Finnarne, säger j
Olaus Magnus i „rtc nordiska folkslagens historia,,, begagnade harnesk af 5
skjäl- eller elghudnr och lijelinar af som fiskfjäll öfver hvarandra fastade Z
elg-, ren- eller oxklöfvar, jemviäl af sammanflätade jernlrädar, öfverdragna ;
med fagelskinn. Som anfallsvapen begagnade de länga i ändan jernbeslagna ;
granstiirar. hvilka medelst slungor kastades med den säkerhet oeh styrka, att *
t
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––- 5
*) Flcre gänger Ijungades från päfvcatolcn skarpa förbud mot donna for de kristna j
grannarne vådliga handel med hedningarne, men vinsten var lockaude urli pif- ’
vanie sägo på närmars liåll samma kräniareanda förleda Genuesarne att för god 5
betalning Bfvcrföra Turkarne till Europa. S
**) Storfurstendämct Finlands vapen är ett krönt stSende hjon, onigifvet af rosor oeli %
bärande i högra fram tassen ett lyftadt svärd, i den venstra en nedböjd sabel. Ka- J
releas vapen föreställer, af lätt begriplig anledning, en band hällande ett svärd, e
de sällan förfelade sin man. Troligen buro de sköldar och lygde fästen af
jordvallar. Kalevala omtalar pansarskjortor af jern och slälbälten. Båge, lans,
stridsklubba, svärd oeh länga dalkar voro hos dem i bruk. Vare sig af
fruktan för uppror eller fiir att förekomma Finnarne» ofta blodiga tvister
sinsemellan, fiirhjädo Svenskarne pä 1100 talet dessa skarpa vapens brak. Finnarne
uppfunno då mot Ryssarne en egen krigskonst. De härdade i solen pikar af
tallved oeh brukade dem som kastspjut. Några kastade midt under stridens
tumult ett streck om halsen på sin fiende eller hans häst oeh drogo dem sä.
med väld till sig. De hade äfven stora blodhundar, inöfvade alt rusa
Rysear-nes hästar mot nosen, hvarigenom dessa blefvo sä skrämda, att de afkastade
ryttaren, — ITärdad, lugn oeli inuskelstark, är Finnen den ypperste soldat, i
synnerhet artillerist och skarpskytt. Från hans lijelteålder tecknar sängen
med synbar kärlek den tappre ridderlige Lemrniiikäineii* drag. Öfning i strid
har aldrig fattats honom, voklighet aldrig förlamat lians arm. Gränskrigen
äro nämnda. Tyskland bäfvade fiir hans härskri, när den store Gustaf Adolf
skickade liono m att segra, der alla andra ryggat tillhaka för det halft
omöjliga. Oftast uselt anförd i de fyra sedraste krig, som blodat hans land,
miss-vårdad pä allt sätt, förrådd, säsoin vid Storkyro och vid Anjala, var den
lin-ske soldaten oföränderlig i med och mot, tapper, trofast oeh tålig. Otaliga
vackra drag vilna om hans försakelser och hans mod*].
Emellan Finnens seder fordom och nu råder en likhet, som jemkats
af stigande bildning och välstånd, ulan att af dem utplånas. Ilans dagliga
lif är i sina grunddrag detsamma. Nöjd med ringa kost — men gerna af
stadigt slag, der han sä kan hafva det — arbetar han sommartid med outtröttlig
ihärdighet ända till 18 timmar i dygnet, och denna ansträngning fortfar långt
ili pa hösten i de trakter, der inan tröskar sin spanmål efterhand, Vintertid
sofver han mera, jernte naturen; dä tändes hans perta mest kl. 5 pä
morgonen och aläckes om aftonen efter kl, 8. Badstun — och det finns knappt ett
torp sfi litet, att det ej har en sådan — badstun ar Finnens käraste
förfrisk-niug, hans bästa aftonnöje, hans vigtigaste läkemedel, det iförsta oeh sista i
alla troliknrer. Der ieke bränviu och b ads tu hjelpa, der är flet bara döden,
*) De flesta af dessa drag dö bort från menniskorx minne med de krigare, tom
upplcfvat dem. Det är derföre med glädje man erfar, att Prof. Runeberg innan
kort fulländat en samling af målande anekdoter från 1803 års krig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
