Finland framstäldt i teckningar / 202 (1845) Author: Zacharias Topelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Savolaks - Savolaks Minnen - 2. Saima Kanal - 3. Kullani kukkuu och Folkskalderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ekonomiska afdeiniitge» stär under Jnseeple af en komilé. hvars ordförande ;

är guvernören i Wiborg och nom forser kanalen och arbclarne med deraa be- 5

hofver, de sistnämnda efter fastställd taxa. Malerialförvaltare och
material-skrifvare höraftill denna afdelning. Centralmagasinet är vid l.aunlsala;
dessutom linnes vid hvarje slalion skilda förråder samt en ». k, kapakka, (Jer

provianten försöljes,

Sanitlige artelariies antal varierar efter årstiderna ocli uppgår sommartid
till omkring 3000. Desse äro antingen ställde pä fritt arbete eller slädslade
för året såsom kanaldrängar och indelade i s. k. sehakter, vanligen om 10 mau,
hvardera med sin ajelfvälde förman. Ku del arbeten verkställas medelst
dagsverken. men gräfning, sprängning oeh steuhugguing vanligen på beting. De
ogifte arbetarne bo dels i de fä bondstugorna, dels i en vid hvarje station
uppford kasern af träd; de gifte deremot med sina familjer merandels i kojor
uppförda af torf och invändigt brädfodrade. Alla trakter af Finland äro här
represen!erado. Kanalen har sin prest, sia läkare med lasarett och vintertid
aln skola. Vid Lauritsala finnes en arbetsfördelning af 200 kori ektionisier med
deraa bevakning nnder särskild chef, Smärre fördelningar af kosacker finnas
vid nägra stationer för disciplinens upprätthållande; doek hafva de högst
fällan behöft anlitas, och ordningen har ulan tvång varit den bästa man kunnat
önska.

Bland kanalens märkvärdigheter (jemför harom Lauritsala) böra nämnas
de vid alla stationerjanlagda jernvägarna för stentranspori, stundom af
liera verts längd, och icke sällan byggda på pålar i djupa kärr. Det till
mi«r-nitig begagnade och här tillverkade cementet ar af ny uppfinning och
be-römdt för sin egenskap att i vatten hårdna till mer än granitens fasthet.
Kanalens sidor äro repeterade dels med torf, dels med sten; dragvägar inrättas
fur hästar, bestämda att framdraga fartygen. Vid si dan af kanalen anlägges
en körväg med gästgifverier, hvilka härtills saknats, till stort mehn fiir
trafiken af resande. Bland pittoreska utslgter mä nämnas Suikkis, der kanalen
löper i sluttningen af en brant höjd med skog ofvanför och nedanför dess bädd
den i dalen slingrande Soskuamjoki,

3. Kullani kukkuu och Folkskalderna.

På Savolaks och Karelens insjöstränder trifs både den äldre och nyare
finska sången än nu i dag. Runometern har bibehållit sig allmänt, under det
att innehållet moderniserats, ofta till deli grad, alt det gamla åltastafviga
versmåttet icke mera kan antagas som igcnkänningstceken. Vid sidan af denna
urgamla versform uppkommer, soin blommor of eu ny lid, en mängd till bäde
form, innehöll oeh melodi moderna folkvisor, hvilka i; företalet till Kanlelelar
särskiljas som nybildningar och derföre grupperas skildt för sig. Einellerlid
äro dessa de öfver landet mest kända oeh till melodin mest värderade. Mest
bekanta utom folkets kretsar äro den melodlösa ”Mina seisoon korkialla
vuo-rella", den Blorartade, plastiskt sköna balladen ”Mistäs tulet” hvars ämne
nästan ordagrannt återfinnes i Sverige och Skottland, samt den oförlikneligt
ljufva ’’Neijon valilus" (Flickans klagan), hvilken Runeberg mästerligt
of-versatt. En Ticklcn, ovisst hvilken, nppgffves som dess författare. Dock den
allmännast kända Inom oeh utom landet är ’Kul Inni kukkuu", äfven kallad
”Minun kullani.” Man har escmpel uppå att qviunor af folket, som likgiltigt
hört dc mest omtyckta utländska melodier, vid ljudet af ”Kullani kukkuu"
utbrista i strida tårar. Lönnrot räknar denna folkvisa till nyare bildningar,
och det lorde få antagas som visst, att Franzén deraf hämtat anledning lill
den berömda ”Gamla knekten.” Enligt en folksägen, bevarar visan minnet af
S ett sorgligt äfventyr, liknande det soin den grekiska dikten förtäljer om Hero
5 och Leander. Tvä älskande hade stämt möte på en af Sainias tnaen öar.

; Under mötet uppstod en storm, som lösryckte bådas bålar, och någon (id
derefter fann inan dem döda i hvarandras armar. Dc af Lönnrot i Kanlelelar
upplagna sjra verserna nämna intet derom. Flickan på stranden hör fjerran
öfver fjärden sin älsklings säng och klagar att han ej äger en säker båt, ej
örnens vingar, ej andens konst att simma. Storm och vågor gii höga, men,
klagar hon, ’jultarna pä stranden äro amä och min älsklings fingrar svaga.
Derfiir varnar hon honom att ieke gifva sig ut i den vilda vägens brus, ty
förgås han deri, skall sorgen för evigt fästa sitt bo I hennea hjerta.

Bland nyare folkskalder i Savolaka är Paavo Korhonen i Rautalanipi en
af de mest bekanta. Dans sångaregåfva var outtömligen rik, hans poesi i hög
grad målande och sinnrik. Lönnrot utgaf 1848 ett urval af hans skaldestycken,
hvilka förtjena en allmännare uppmärksamhet. 1840 1 November begaf sig den
5 gamle mannen ensam på en båtfärd alt söka råd för sjuklighet oeh fanua cn
: tid derefter död i sin bSt. Be ngt Lyytinen, äfven frän Ranlalampi, för
S nägra Br sedan fullmäktig vid cn bankorevision; Pietari Makkonen från
j Kerimäki och 011 i Kymäläiaen, en fattig- mjölnare i Heinävesi, äro jemte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>