Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den ropande rösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
därhän. Där ser ni, hur litet en människa tillåtes
bestämma sina egna handlingar».
»Ingen svaghet, Abraham!»
»Nej, nej, jag vet, aldrig dagtinga med sig själf. Ja,
pastor, jag delar edra åsikter, jag ser, att ni har mer rätt
än vi alla tillsammans, för min del skall jag också handla
därefter.» Och halfhögt upprepade den talande något, som
nyss förut blifvit sagt och gjort ett djupt intryck på honom.
»Ned med vapnen», sade han, »ned med vapnen! Ja, det
är hvad vi alla längta efter, och ändå, ändå . . .» Han
höjde sin ena hand och pekade in i mörkret, som om han velat
säga: vi se intet och veta lika litet, vi och alla andra; högt
sade han: »Det är egendomligt detta att spilla blod och
taga lif.» Men liksom rädd att hafva iklädt sig en förbindelse,
som han icke var i stånd att hålla, skyndade han att tillägga.
»Jag försvarar dock mitt fosterland.»
»Du försvarar det bättre genom ditt exempel,
Abraham», afbröt den gamle brådskande, »en måste vara den
förste.»
»Den förste? Det är icke lätt att gå i spetsen.»
»Minns hvad som står i skriften; slår någon dig på den
högra kinden, vänd genast den vänstra till!»
Bibelcitatet gjorde tydligen en djupt intryck på den,
som åhörde det, ty hans röst darrade af undertryckt rörelse,
när han svarade:
»Jag skall vända den vänstra kinden till, jag skall
det,» Han sköt hastigt hatten tillbaka på nacken och drog
ett djupt andedrag, liksom hade han befriat sig från en
tung börda. » Och nu tackar jag er, pastor, för att ni öppnat
mina ögon! Ja, ni har rätt, må hvar och en göra hvad i
hans förmåga står att förebygga den olycka, som med
krigen hotar hela världen. Och hvem är väl jag, att jag skulle
djärfvas taga lifvet från en medmänniska, skapad efter
Guds beläte. > Han lutade pannan mot ena handen och
fortsatte i en helt annan ton. »Så snart jag träffat de Vlies,
säger jag honom detta: jag lägger ned mina vapen, ty man
måste mer lyda Gud än människor. Kommendanten
skall säkert förstå mig, om han också ej gillar mitt
handlingssätt, men», och han sänkte bedröfvad sitt hufvud än mer
— »förrän jag sagt honom allt, kan jag icke lämna männen,
här och gå som jag kommit.»
Abrahams offer. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
