Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den ropande rösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
dessa båda land tvekat att stiga fram, spotta honom i
hans ansikte och ropa: det är lögn.
Men ni ha själfva sagt det och jag måste tro, fastän
jag ej fattar. Hvad var då hela denna konferens? — Var
den blott ett grymt gyckel med de dömda folken? Jag
vet det ej och har intet annat att döma efter än edra egna ord
och gärningar. Men framdeles, när ett nytt århundrade
tecknar upp det sist förflutnas historia, skall på en half sida
stå: Något stort höll en gång på att ske, men det
fullbordades ej. Hvad voro då de där papperen, som
underskref-vos med sådan högtidlighet? — En vacker utopi, en
svär-mares dröm? Nej, blå dunster i ögonen på de utskrattade
folken, ett bevis på att människor kunna allt utom lära
känna sig själfva.
Och om vi på afstånd betrakta det civiliserade och
kristna Europa, hvad se vi då?
Handelsintressen och ingenting annat än affärer och
ränteberäkning. De stora idéerna -— och sådana hafva
dock funnits — äro förgätna, man gör affärer i allt, i
patriotism, i politik, ja med Guds namn. Allt, allt är en affär,
hvars driftkostnader dock måste vara billiga. Man röfvar,
annekterar kallas det visst också, men med många och
högtidliga ursäkter. Man åberopar sig på fosterlandets
välfärd, som alltid är identisk med dess kapitalisters och man
talar vidt och bredt om den urgamla äran, som exakt på öret
finnes angifven i debetsidans sifferkolumner. Civilisationen
bär materialismens kainsmärke och ingen statsman, för
öfrigt ingen annan heller, gör något utan att först beräkna
vinsten på företaget, men syns den stor nog, då får allt
annat vika.
Och dessa statsmän, de betrakta ett lands öde med
samma trånga syn på tingen, som en af bakgatornas
diversehandlare ser på sitt lilla geschäft. Med hans snåla
ögon räkna de dagskassan och slå sig stolta för sina bröst,
när en silfverslant händelsevis blänker bland den af hårda
näfvar solkade kopparen. Och gladast blifva de, då de
veta sig hafva kommit åt den genom list, ty därigenom
mena de sig hafva gifvit bevis på affärsskicklighet. Och
precis som diversehandlarn frukta de konkurrenterna.
Ingen visste vägen ur den återvändsgränd, dit allas
förvärfsbegär släpat folken, förrän ni stego fram och visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
