Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
»Du Pieter, ni oom Jan och Zimrner, hans häst tål ju
allt?»
Karlen nickade.
»Godt! Ni tre få rida före, så där ett par mil väster
om Koopmans kraal och se efter, ifall rödrockarne finnas i
trakten. Men håll ögonen öppna! Ni råka oss i eller bakom
den öfvergifna kraalen, till de båda kopjes hinna vi nog ej.»
Pieter nickade ånyo, visade skrattande sina hvita tänder
och frågade.
»Få vi skjuta?»
»Inte om de äro många.»
»Jag önskar, att de inte äro för många.» —- Han
vinkade åt en annan boer, hvars ljusa hy och trofasta ögon
förrådde hans rent germaniska ursprung, och i sällskap
med Jan van Gracht, som med ålderns rätt tog befälet
öfver de två andra, samt den tredje sprängde han åt väster.
De manade ifrigt på sina hästar, ty uppdraget tycktes
behaga dem, och inom loppet af en halftimme försvunno de
utom synhåll.
Under tiden red hufvudstyrkan lugnt vidare med
bössorna hängande på ryggen och de oundvikliga piporna
dinglande mellan läpparne. Det yttrades ej ett ord annat än
bland de fångna dragonerna, hvilka med stort jämnmod
funno sig i sitt öde.
Van der Nath, hvars springare var outtröttlig, befann
sig än långt fore sina män, än slöt han sig till eftertruppen.
Han plågades af en lätt märkbar oro, men visade den ej på
annat sätt än genom täta uppmaningar att öka takten.
Till slut blef det honom outhärdligt att ej få meddela sig
med någon och han galopperade fram till missionären. En
kort stund red han tigande bredvid vagnen, men så sade
han utan förmedlande inledning.
»Jag fruktar att vi sticka hufvudet i ett getingbo.»
»Vet du något, min vän?» frågade den gamle.
Fältkornetten kastade från sidan en snabb blick på
löjtnant Kennedy, hvars närvaro besvärade honom.
»Ingenting bestämdt», sade han dröjande, »och det
är just däri det ligger. Vi sågo friska spår efter hästskor
en mil väster om slooten. De hade ridit förbi den högst
tre timmar innan vi nådde krökningen. Nu är frågan om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
