Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
»Dit måste vi. Det var Jan, som sköt, han ville
varna oss. Rödrockarne äro gömda i slooten. Nå, där
kunna de stanna, dit ämna vi oss ej. Vi gjorde klokt i
att hålla till höger om tyskens kraal, nu ha vi närmare dit
än engelsmännen, men vi få nog ändå anstränga hästarne.»
Han utstötte en af de gälla hvisslingarne, som skuro luften
likt en bösskula, och drog ut den litet längre än vanligt.
Sidopatrullerna, hvilka befunno sig på omkring en
mils afstånd åt hvardera hållet, kastade genast om sina
hästar och störtade i karriär tillbaka mot hufvudstyrkan.
Den vänstra hade emellertid knappt hunnit hundra meter
från det ställe, där den nyss förut befunnit sig, förrän ett
samfält rop höjdes ur tjugu strupar på en gång.
»Där. . . se dit, där äro de!»
Liksom uppsprutad af en underjordisk eruption
visade sig oväntadt en trupp beridet infanteri tre mil längre
bort och jagade med lösa tyglar efter boertruppen.
»Framåt!» kommenderade fältkornetten och i ursinnig
fart brusade ryttare och vagnar öfver karoon, så att det röda
dammet hvirflade högt om hästhofvarne. Van der Nath
förstod, att hans antagande varit riktigt, den fientliga
styrkan, som han med en enda blick uppskattat till minst tre
hundra man, hade varit gömd på slootens botten. En
af dess patruller hade förmodligen upptäckt boernas tre
blänkare, af deras riktning slutit sig till att den efterföljande
styrkan skulle taga samma väg och därför låtit dem passera
oantastade. Följaktligen hade engelsmännen sökt
betäckning och funnit en utmärkt sådan i den torra strömfåran,
där de inväntade boertruppen. Men mot beräkning höll
den sig ett par mil öster om slooten, hvarför fienden, som
insåg att en öfverrumpling ej var möjlig, i förlitande på sitt
stora antal satt upp och började förfölja de flyende.
Under tjugu minuter förnams blott hästarnes flåsande,
vagnshjulens gnissel och männens manande rop, när
någon springare snafvade. Slätten tedde sig fortfarande på
samma sätt, tills hastigt dess enformighet bröts af en farms
halft raserade murar. Först en rektangulär byggning af
rödt tegel; halmtaket var för länge sedan ruttnadt och de
lämningar däraf, som vinden ännu ej slitit bort, skräpade
på en vanvårdad gårdsplan. Bakom boningshuset låg den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
