Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Fäktningen vid Koopmans kraal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
kommit förbi kopjen, insåg han, att hvarje sena och muskel
måste spännas till det yttersta. Där han nu höll stilla på
gamla Jans häst, var det ungefär lika långt till engelsmännens
första skyttelinie som till kraalen. Att rida rätt fram skulle
vara en säker död, då han därigenom utsatte sig för fiendens
gevärseld på nära håll. Medan han öfvervägde hvilket som
var bäst, att till häst göra en lång omväg och bakifrån nalkas
kraalen eller till fot söka nå den, satte sig en engelsk
afdelning i rörelse rätt mot honom. Zimmer trodde sig vara
upptäckt och kastade om hästen, men fann snart, att ingen
brydde sig om hans närvaro på denna del at slagfältet. Då
det var nödvändigt att raskt fatta ett beslut, bestämde
han sig för att rida mot öster, vika af utanför skottlinien
och från den öppna sidan praktisera sig in i kraalen. Lik
sina landsmän var han ingen vän af långa öfverläggningar,
han vände hästens nos utåt slätten och eggade honom till
en rask galopp. Tjugu minuter fortsatte han på detta sätt,
sedan vände han mot söder och red en stund i den nya
riktningen. Han blef emellertid snart upptäckt och ett par
kulor, som hveno betänkligt nära hans hufvud,
underrättade honom på ett obehagligt sätt därom.
Engelsmännens andra skyttelinie var formerad och
soldaterna på flygeln hade märkt den ensamme ryttaren samt
tagit honom till skottafla.
Zimmer gled ur sadeln, lämnade hästen åt sitt öde och
började gå mot kraalen. Han uppskattade det afstånd, som
skilde honom därifrån, till högst en mil och föll in i en jämn
lunk. Men äfven nu behöll fienden honom i sikte och ett
par kulor hvisslade förbi honom. För att på lättaste sättet
draga sig ur spelet, låtsade han vara träffad och kastade
sig handlöst till marken. Han låg stilla en stund och då
han därefter försiktigt såg sig omkring, trodde han sig märka,
att ingen längre gaf akt på honom. Krypande på händer
och fötter fortsatte han och kom så långt, att blott några
hundra meter återstodo till målet. Men där blef faran
också större. Hvarje kula som susade öfver kraalens
murar, ilade vidare utåt karoon. Här härskade ensamt den
blinda slumpen, sökte han betäckning åt ena sidan, kommo
kulorna tätt från den andra, de togo alla möjliga riktningar
och hvarken förutseende eller beräkning gagnade det
minsta. Rundt omkring honom hvirflade de små, röda dammol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
