Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Under Afrikas himmel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
— han bugade sig ytterst ceremoniöst ■— »filosofie doktor
du Wallou •—■ jag har diplomet på fickan — ber er vara
välkomna, mina herrar! För att utesluta hvarje misstag,
omtalar jag härmed, att min vagga stått femtio mil från detta
ställe. Mina förfäder invandrade med de första
hugenotterna, min släkt är numera en bland de mindre i
fristaten, men dess medlemmar ha alltid gjort sig bemärkta på ett
fördelaktigt sätt. Själf har jag studerat vid diverse
europeiska universitet och när kriget bröt ut, kastade jag böckerna,
for hem igen och är nu soldat. Mina släktingars inflytande
gjorde, att jag blef väld till fältkornett och då vår
kommendant stupade — den af oss, som inte blir tillfångatagen
stupar ju alltid, efterträdde jag honom. Tyvärr har mitt
kommando smält ihop betydligt, där engelska kulor och
privatintressen husera så som här, är det en naturlig följd. Nu
känna herrarna mig någorlunda, jag för min del vet, att där
man träffar engelska officerare, träffar man alltid
gentle-men.» Kommendantens harrang afslutades med en
elegant bugning och ett muntert: »Supén väntar, till bords,
mina herrar!»
De fångna officerarnes nyfikenhet var långt ifrån
stillad, om också den sista artigheten ej kunde annat än smickra
dem. Man slog sig ned på marken, enär både bord och
stolar saknades. Efter de Wallous anvisningar placerades
van der Nath till vänster och major Foley till höger om honom.
Missionären satt bredvid en engelsk fältläkare, som brummade
och var förargad hela tiden; officerarne bildade en grupp
för sig och ett stycke från dem sutto tre fältkornetter tysta
och allvarliga.
Matlusten svarade mot de rikliga förråden, och man grep
sig utan onödiga dröjsmål an med händer och tänder. Du
Wallou spelade värd vid det improviserade gästabudet med
en världsmans säkerhet, och hans gäster frågade sig undrande,
hvilka öfverraskningar detta krig, som oupphörligt skapade
nya anförare, till slut skulle medföra. Under tiden
glammade de uppsluppet och gräfde i sina konservburkar.
»Major Foley!» ljöd den outtröttlige kommendantens
röst, »se här, litet pickles! Ifall den ej är god, får ni inte
klandra mig, det är edra egna landsmän skulden drabbar.
— Pastor, var snäll och räck er granne, doktorn,
senapsburken! •— Kornett "Westhuizen, löjtnanten där borta ser
Abrahams offer. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
