Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kommendanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
honnörsvakt och karlarne stodo helt likgiltiga, under det att
några man från trängen myllade ned de döde.
Men när gropen öfver de fallne boerkrigarne var
igenskottad, buro de lefvande kamraterna fram stenar och lade
dem i hög ofvanpå och slutade ej därmed förrän ett högt
kummel reste sig, där nyss en grop varit gräfd. Då
skingrades de, tysta och allvarliga, och gingo tillbaka mot lägret.
Pältkornetten och gamle Jan stodo kvar en stund och bådo
tysta för de döde, så gingo äfven de, men bakom reste sig
stenkumlet högt och dystert, en minnesvård öfver de döda
och ett varsel för de lefvande, som däri kunde se framtiden.
»Jag drager hem», sade van der Na th hastigt till sin
följeslagare.
Jan van Gracht stannade öfverraskad och betraktade
honom.
»Har du också tröttnat?» frågade han förebrående.
»Nej, oom van Gracht, men jag vet ej, hvad det är med
mig . . . jag ser ej sakerna på samma sätt nu som förut.
Det är, som hade jag oväntadt fått min syn igen, jag har börjat
tänka, tror jag. Ser du, oom van Gracht, när alla ropa, att
vi skola vräka fienden i hafvet, är det ej lätt att behålla sitt
hufvud redigt. Man talar som alla andra, och man tror
hvad de tro. Men inte äro de stackars karlar, som nyss
stoppades ned där borta, mina fiender. Jag känner dem ej,
har icke sett en enda i ansiktet, vet ej om de voro goda eller
dåliga, men jag vet säkert, att jag skjutit en af dem. Hvem
var den mannen, oom Jan, hvem var han? Nej, nej, jag har
gått i sömnen, slagits och skjutit i sömnen, nu är jag vaken.
Icke kan det vara rätt af mig att döda mina likar, barn af
samma skapare som jag själf. Nej, nej, oom Jan, nej, nej,
jag drager hem igen.»
»Rödnackarne ha ingenting här att göra», sade gamle
Jan stridslystet. »Gå de godvilligt sin väg, skall inte jag
heller skjuta på dem, men när de komma mot mig, smäller
det.»
»Du har söner och döttrar, oom Jan, och de hafva i sin
ordning många barn ...»
»Jaa, vår släkt är stor», föll Jan van Gracht in och
skrattade belåtet vid tanken på sin talrika afkomma.
»Ja, ja, ni äro många, ni. Men herren gud har sagt, att
han skall hämnas fädrens missgärningar inpå barnen, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
