Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kommendanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Van der Nath skakade trött sitt hufvud och följde gamle
Jan, som med långa steg skyndade mot lägret.
Det var verkligen kommendantens kår som anlände.
Bullret, dammolnen, och männens glada utrop sade, hur
efterlängtad han var, deras lysande ögon och de i luften
svängda hattarne, hur blindt de litade på honom. Från passet
vältrade en lång kolonn i svindlande fart mot söder. Nejden
genljöd af pisksmällarne, af hjulens döfva rullande och
kaf-ferkuskarnes rytande åt oxarne, af hästhofvarnes klapprande
mot marken och vapnens eller remtygens skrammel. Midt
igenom lägret hade en bred gata röjts upp och där drogo de
nya trupperna fram för att genast intaga téten.
»Kommendanten vädrar strid, eljes skulle han ej
brådska så», sade en af åskådarne till sin närmaste granne.
»Han vet, hvar rödnackarne finnas», svarade den
tilltalade.
»Han vet allt.»
Som dessa två talade, tänkte de flesta. Kommendant
de Vlies var en af de få boeranförare, hvilka helt och hållet
förstått vinna sina krigares blinda tillit, när han sagt något
tänkte ingen på invändningar.
På en kulle stodo du Wallou och Westhuizen och bakom
dem hade de fångna officerarne tagit plats. De erhöllo
genast alla upplysningar de begärde och betraktade undrande
denna ström af människor och djur, som böljade genom
lägret.
Först kommo några hundra ryttare med en ung
fältkornett i spetsen. Han svängde sin hatt öfver hufvudet,
då han red förbi du Wallou, och var borta. Efter hans
trupp följde en större afdelning solbrända, smutsiga gestalter.
Männen lutade sig fram öfver hästhalsarne, remtygen
knarrade och dammet stod i en tät, röd sky kring dem. Det
tog knappt fem minuter, förrän de lämnade rum för en
vagnkolonn, där kaffrernas skinande ansikten och hvita
tänder lyste mot betraktarne. Kuskarne klatschade med
sina piskor, skreko och hojtade mer än nödigt var men
voro synbarligen utom sig af förtjusning öfver att få föra
så mycket oljud de orkade, och deras lungor voro goda.
Efter dem följde artilleriet, sex kruppska snabbeldskanoner
och fyra kulsprutor; servisen var tyst och allvarlig och log
ömkande åt kaffrernas larm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
