Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kommendanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MS
tände på. Det blef en munter brasa, det brann fort, det
gamla huset, där son efter far bott i många år, och endast
med uppbjudande af sina yttersta krafter lyckades
mannen rädda sin hustru. Hon såg lågorna, men begrep
ingenting, hennes ögon blefvo stora och stela af fasa, hon föll till
marken och födde ett barn, som pep ömkligt och dog.
Själf blef hon vansinnig i sin makes armar och dog hon ock,
belyst af lågorna från sitt brinnande hem. -— Främlingarne
hade redan gått sin väg, pojken trodde inte mannens ord
och brydde sig ej om att se efter, om han ljög eller icke.
Och ensam i natten stod mannen vid sin hustrus och sitt
barns lik . . . barn, bah, han hade aldrig fått något!
Det är krig, gubbe.
Hvem som gjort det? — Slumpen eller helvetet, det
vet ingen. Den skägglöse pojken trodde sig göra sin plikt,
karlarne, som lydde honom, gjorde äfven sin plikt. Ingen
gjorde det, ingen och alla. Pojken löd order, hans män
också. Ingen gjorde det, ingen och alla. Den skyldige
kan icke pekas ut, om icke den gjort det, skulle en annan
trädt fram i hans ställe. Ingen har gjort något och
likväl hände detta . . . detta enda . . . det är krig. Men det,
som skedde, när gården brann och kvinnan dog, är ingenting
utmärkande för detta krig, sådant har händt i alla och skall
hända många gånger än. Och skall någon anklagas är
det alla, hvarje människa mellan solens uppgång och dess
nedgång är medskyldig i detta.
Hvad kriget lär oss, gubbe?
Jo, att människan har så mycket af det onda inom sig,
att plats för det goda ej finns, att hon är så full med tomhet,
att tankar ej få rum hos henne.
Förmana icke mig, utan gå till våra fiender och bjud
dem att lägga ned sina vapen, gå till dem, som skryta öfver
sin höga kultur och sin fasta tro, gå och tala med deras
präster och hör hvad de svara.
Men djäfvulen for in i en mans kropp och sedan den
natten irrar han fördömd öfver jorden. Hans bibel är borta,
bränd, sin tro har han glömt, men en rad ur skriften minns han:
öga för öga och tand för tand, det står skrifvet i eld, hvart
han ser. Han jagar öfver sitt hemlands slätter med män,
lika förtviflade som han, i sitt följe och osynlig rider
benran-gelsmannen bredvid honom. Han ser öfverallt sin hustrus
Abrahams offer. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
