Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kommendanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
framför honom och då han litet närmare betraktade sin
fältkornett, såg han, att denne på några dagar undergått
en stor förändring. »Hvad nu, längtar du också hem?»
»Ja», svarade van der Nath rakt på saken. »Det
här lifvet är vämjeligt, och jag kan inte döda. Nej, jag
kan inte.»
»Hvem kan det, tror du, Abraham. Vi äro inte nog
civiliserade för det handtverket, vi äro blott råa bönder,
vi. Du är lycklig du, som kan upphöra en gång, med eller
mot min vilja måste jag fortsätta och ...» Han tumlade
ett par steg tillbaka och stirrade på van der Naths hufvud,
som om han skådat en ohygglig syn.
Fältkornetten tog sig förvirrad öfver hjässan, där
kommendantens blick dröjde som fastnitad.
»Abraham», sade de Vlies hest och torkade några
frambrytande svettdroppar från sin panna. »Gå icke,
stanna, din vän ber dig därom!»
Van der Nath skakade nekande sitt hufvud.
»Som du själf vill då, jag kan icke hjälpa dig. Men
du kommer igen, säger ja, du kommer igen, du, som de andre.
Och då van der Nath upprepade sin nekande åtbörd,
hviskade han. »Jag såg hennes ögon öfver din hjässa,
hennes och barnets. Du är dömd, du skall stupa i detta krig,
du och din son.»
»Isak... min gosse!» Det lät som en drunknandes
sista ångestrop och den starke mannen knöt händerna,
beredd att försvara det käraste, han ägde.
»Det är krig i landet, van der Nath, krig och elände.
Slaktningarne med sin manspillan äro ett intet mot allt det
andra. Våra händer äro bundna, vår vilja finns ej, andra
råda öfver oss, onda makter husera här . . . rundt omkring
. . . öfverallt. De stora lögnerna och de många brotten
äro det förfärliga. — Säg ingenting, Abraham, rör dig ej,
jag ser hennes ögon på nytt, hennes och barnets, som aldrig
blef födt. Akta väl din son, skydda honom, säger jag dig,
ni äro båda dömda och det måtte blifva något förfärligt
detta, ty så nära har jag aldrig sett henne förr.»
»Kan en fars kärlek skydda hans ende son, är min Isak
utom all fara.»
»Du har ingen vilja, Abraham du är bunden till
händer och fötter, män och kvinnor och barn, alla äro det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
