Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6i
»Det är inte lätt att äta ur samma fat som höga
herrar», knotade karlen halfhögt. »Skrodera kunna de nog,
rusa rätt mot fienden våga de, men föra ett krig som det
skall föras, då bli de allt efter.» Han började flina elakt, då
han såg Mullers vagn ute på slätten. »Jo, jo, min gubbe,
du behagade inte se min hälsning nyss, men känner jag en
snål och pratsjuk kaffer rätt, så . . . he he he. Hur var det
vi lärde oss i skolan? Di . . . divide et impera, det här
kallar jag att föra krig.»
Kompaniet bröt upp och marscherade bort, medan
kanonerna släpades förbi så många gårdar som möjligt, det
gällde att göra intryck på de uppstudsige. Blenkins traskade
efter soldaterna, han vågade ej ensam stanna för långt bakom
dem, han trodde sig känna traktens inbyggare och visste,
att de trodde sig känna honom.
Majoren hade ej missräknat sig, då han antog, att de
nedgräfda kanonernas konfiskering skulle väcka uppseende.
Fastän icke en människa visade sig, förstod han väl, att den
bullrande konvojen öfverallt betraktades med undrande och
rädda ögon.
De många kvinnorna och de få männen i de stängda
gårdarne sporde sig också, hvad detta skulle betyda? Och
när de fått klart för sig, att kanonerna varit deras landsmäns,
tårades ögonen och tunga suckar arbetade sig fram ur
beklämda bröst, Det var en ny, stor motgång att lägga till
alla de föregående, och ryggar, som rätat ut sig i hotfullt
trots, böjdes åter ned: »var inte nu allt oåterkalleligen förbi?»
Men redan nästa dag spreds ett rykte från farm till
farm, att det var förräderi med i spelet. En boer hade sålt sitt
land för guld eller för att rädda sin gård, ingen visste rätt
hvilketdera och ingen hade heller reda på, hvarifrån den
smygande hviskningen härledde sig. Den fanns allestädes,
hängde i luften och gjorde sinnena dubbelt beklämda. Då det
visat sig hardt när omöjligt att bekämpa fienden, hur skulle
det väl gå, när äfven förrädare funnos bland dem själfva?
De stora olyckorna voro för svåra att bära och nya bördor
lades oupphörligt på de sviktandes skuldror. Så kom ett
nytt rykte. Hvarifrån? . . . Med vinden: förrädaren skulle
straffas, hårdt och obevekligt ty för hans brott gafs intet
straff stort nog, och att ingen annan än en boer förrådt den
sorgfälligt bevarade hemligheten, det visste alla; de fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
