Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En af dem, som förstå att begagna makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
»Far, far, hvad är det?»
Van der Nath sprang upp. Hvarför tiggde han
himlen om hjälp, när sekunderna buro lif eller död i sitt sköte?
»Själf skall du göra det», sade han högt och hakade sig åter
rast vid det gamla hoppet.» »Själf . . . själf!» skrek han,
grep en af de tunga stolarne och sköt Isak åt sidan.
»Tänk dig för, far!»
»Jag gör det gosse, jag tänker blott på mig själf.»
Det virriga uttrycket kom tillbaka i hans ögon. Tid till
förklaringar ägde han ej, han ville blott rädda sonen, och
han tackade tyst slumpen eller himlen, som lagt fiendens lif
i hans starka händer.
Men äfven Isak hade tagit sitt parti. Han såg blott
faderns fara, och samlande alla sina krafter gick han mot
honom, här hjälpte hvarken böner eller föreställningar, här
fanns blott ett att göra: hindra honom, om det ock skulle ske
med våld.
En stund mätte far och son hvarandra med ögon, som
lågade af öfverretning. Det var två lika hårda naturer, som
ställts på det svåraste prof ödet kunnat förelägga dem, men
bägge hade också föresatt sig att vinna segern, hvar och en
på sitt sätt.
»Han skall dö», sade van der Nath vildt.
»Inte om jag kan hindra det.»
»Undan, Isak!»
»Aldrig!»
En half minuts uppehåll med djupa, flämtande andetag
och lågande ögonkast, sedan sade Isak bedjande:
»Far, tvinga mig icke att använda våld!»
»Ha ha ha, äfven detta, äfven detta!»
De hade gripit fast i hvarandras kläder och togo ett
pröfvande tag, fadern för att skjuta sonen åt sidan, Isak
för att hålla van der Nath tillbaka. En mörk rodnad steg
upp på bådas kinder och gossen, som visste, att hans styrka
var faderns betydligt underlägsen, kastade en blick öfver
axeln för att se, ifall Blenkins ej fattade den fara han löpte
och ämnade fly. Ingendera af de två tänkte på sig själf;
den tredje utgjorde föremålet för deras blinda ifver. Så slet
van der Nath sig fri från sonens grepp, slungade honom åt
sidan och störtade mot landstrykaren för att strypa honom.
I detsamma stöttes dörren upp, hufvudstupa kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
