Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En af dem, som förstå att begagna makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
»edra ytterplagg befinna sig i en sorglig oordning. Det är
kanske ert sätt att gå omkring med kläderna på det viset, edra
vanor äro mig obekanta, men en sak håller jag på, nämligen
att personer, hvilka tillåtas att sällskapa med soldater vid
ett af Hennes Majestät Drottningens höglandsregementen,
iakttaga en viss anständighet. När ni ordnat er klädsel,
kan ni börja resonera.» Korporalen strök sina ljusa
mustascher och soldaterna skrattade högt.
Blenkins drog sig undan ett par steg och slösade bort
en hel minut på att nödtorftigt söka snygga upp sig. Tyvärr
kröntes hans ansträngningar med ytterst ringa framgång.
Han insåg också snart fruktlösheten i sina bemödanden och
afbröt dem för att vresigt fråga:
>Ni vägrar således att lyda mig?»
»Jag vägrar ingenting, jag ger er f—n! Uttrycker jag
mig tillräckligt tydligt?»
»Jag skall inte glömma ert uppförande, korporal.»
»Jag är er mycket tacksam för det löftet, och ni skall
heller ingenting förlora på, att jag kommer ihåg det.»
Blenkins skar tänderna och förbannade den slump,
som till medhjälpare vid hans expedition gifvit honom
höglän-dare, hvilkas motvilja för hvarje polishandräckning var
allmänt bekant. Men några andra hade ej funnits till hands,
och han hade gifvit sig i väg.
»Att döma efter ert sätt, sir», sade den omedgörlige
korporalen, »har ni nog ställt till en snygg historia där inne."
Vi tänka ge oss af nu, men det vore kanhända inte ur vägen
att först se efter, hvad ni roat er med.» Mc Dunn slängde
geväret öfver armen och tog ett steg mot trappan.
Blenkins brast ut i ett bittert skratt och utan att
besinna sig slet han upp kläderna och blottade sin sårade rygg.
»Roa, kallar ni det här att roa sig, hva’?»
Soldaterna trängdes kring honom, och det hånfulla
förakt de förut visat byttes, om icke pecis i medlidande, så
i harm öfver att en person, hvars skyddsvakt de utgjorde,
rönt en dylik behandling. Särskildt visade sig korporal
Mc Dunn angelägen att utplåna sista skymten af hvad han
förläget hostande benämnde ett litet missförstånd.
»Hvarför ropade ni inte på oss?» frågade han till slut.
»Se, se bara, så den hunden behandlat en fri engelsk
medborgare, en af drottningens trognaste tjänare!» väsna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
