Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
begås och som konsekvent lämnats utan rättelse. Det hade
varit den gamla slentrianen, som tack vare sina händelsevis
outtömliga tillgångar på penningar och människor, närmade
sig segern mot det sunda bondförståndet utan tyngande
fördomar. Och det var en fortsatt lappning med klutar,
hvilka aldrig räckte till mer än ett hörn af de refvor,
oförmågan att fatta oupphörligt ref upp. Detta krig hade,
lika väl som alla följande skola bekräfta det, visat, att en
omhvälfning faktiskt skett.
Den manspillan, som rådt i de engelska leden, hade lärt
befäl såväl som soldater, att modet ensamt icke gagnade till
mycket. På de flesta slagfälten voro de betydligt
öfverlägsna till numerären och när en befälhafvare köpt sig litet
erfarenhet, som han frikostigt betalade med sina landsmäns
blod, hade han ändrat, icke taktiken, utan själfva kriget, och
gjort det mer grymt och ännu mer tröttande.
Nedgräfda i jorden eller bakom sina skottfria klippor
hade boerna nyfikna och ömkande betraktat dessa
stackars karlar, som i fredstid nödtorftigt lärt sig hvad de ej
kunde tillämpa i krig annat än till sin egen skada, sett dem
ställa upp sig i långa rader och hurrande och skränande för att
döfva sina egna känslor och egga upp hvarandra, att störta
framåt i afsikt att utföra slaktardrängens arbete mot varelser,
lika högt ställda som de. Boerna sågo saken på samma sätt
som motståndarne, de voro ej hågade att visa sig mer
hjärtnupna än fiendens egna chefer och sköto ned hela hopar
af dem, som läto officerare, lika modiga och lika okunniga som
de själfva, narra sig att riskera lifvet på försök, omöjliga
att utföra.
Nya lärdomar hade gifvits och inhämtats under tyst
förbittring. Kriget inträdde i sitt sista skede och från en strid
af arméer mot smärre styrkor urartade det snart till en
planmässig utrotning mot ett helt folk och blef, hvad hvarje nutida
krig skall blifva. Misstagen hämnades på oskyldiga, gårdar
brändes, kvinnor och barn jagades bort och folkrätten, som
hvarje nation tolkar uteslutande till sin fördel, trampades
under fötterna, de stridande, af hvilka mindre talet voro i
sin fulla rätt, då de försvarade sitt fosterland — ty finns det
något, som utesluter alla beräkningar och adlar själfva
kriget, är det fosterlandets försvar —- voro inne på den
oriktiga vägen, fast beslutna att följa den ända ut. Slaktar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
