Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
e.f någon okänd anledning fördröjt sig och blifvit upphunnen.
Kanhända något slags ädelmod förmått de hundra att
Stanna efter och uppoffra sig för att flyktingarne ej skulle
kunna nås, kanske de trott det vara möjligt att gömma sig i
ravinen och därifrån tillfoga fienden skada. För männen på
kopjen, hvilka hörde allt utan att se det minsta, var det
omöjligt att bedöma förhållandet. Hur som helst var den fåtaliga
■eftertruppen upptäckt och utsatt för ett anfall af både
infanteri och kavalleri, och dess underlägsenhet i antal gjorde
stridens utgång viss på förhand.
Här inträffade återigen en af det tillfälligheter, hvarpå
«n modern slaktning alltid skall visa sig så rik och hvilken
sätter befälhafvarens uppfinningsförmåga liksom truppernas
mod på de svåraste prof. En enstaka strid uppstod och
Utkämpades och det egendomliga just nu var, att alltsammans
■doldes för både vänner och fiender.
Bullret ökades, gevärselden tilltog och ett dammoln
höjde sig ofvan kullarne. Dornenburgarne, som voro
närmast af alla, reste sig upprätt och sökte blicka ned i
fördjupningen, men de sågo ej mer än alla andra: dammet,
Som tätnade och rullade mot norr, utvisande hvar husarerna
redo fram. Så upphörde skjutandet från ena sidan, det
engelska infanteriet nere i ravinen hade troligen måst inställa
sin eld för att ej skada sina egna kamrater, hvilka nu redo
mellan det och fienden. Men äfven boernas eld mattades
■och afstannade snart helt och hållet, endast hurraropen,
bullret och hästtrampet fortfor som förut.
För männen på kopjen, hvilka själfva deltagit i flera
strider, var det ej svårt att sluta sig till det, som skedde.
Deras landsmän flydde hals öfver hufvud och husarerna
störtade efter.
Fem ohyggligt långa minuter förflöto och så kommo
några enstaka boersoldater upp på platån bakom kopjen.
Framåtlutade öfver hästarnes halsar sporrade de dem likt
vanvettiga, flera följde efter och snart rullade
samman-nystade, intrasslade, blandade om hvarandra ryttare med
bredbrättade hattar och husarer, hvilkas sablar oupphörligt
höjdes och sänktes. Den rasande farten hade slungat upp
den kämpande, hopgyttrade massan af människor och hästar
lika oväntadt som husarerna nyss förut sjunkit ned i jorden.
Älidt emellan de båda arméerna brusade en förbittrad fäkt-
Abrahams offer.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
