Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upsala Universitetsbiblioteks historia intill år 1702
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(c6
särskildt arfvode sköta platsen. Från år 1638, då en
särskild bibliotekarie tillsattes, har naturligtvis någon
aflöning utgått, troligen 150 daler silfvermynt, som jag
sett att Graneus uppbar för år 1647. Först i 1648 års
stat uppfördes för bibliotekarien samma lön som för
professorerna med 700 daler silfvermynt (hvilken i
kopparmynt utgick med 1,750 daler till och med år 1665,
efter detta år med 2,100). Därtill kom för honom som
för öfriga professorer en hemmansränta, hvars belopp kan
skattas från 40 till 50 daler silfvermynt. I de flesta
fall hafva dock bibliotekarierna åtnjutit andra förmåner,
hvilket förklarar, hvarför platsen ansågs som en belöning
åt någon af de äldste och mest meriterade professorerna.
Man har antagit, att bibliotekarierna haft dubbla inkomster
mot öfriga professorer, i det de skolat få behålla sin
gamla professorslön och därtill lägga bibliotekarielönen.
Det tyckes dock ej alltid varit fallet. Men säkert är att
flertalet haft det bättre än öfriga professorer. Så ägde
Loccenius enligt sin bibliotekariefullmakt att uppbära äfven
400 daler silfvermynt af kronan såsom extra ordinarie
historiographus. Schefferus har tämligen säkert behållit
sin lön som skytteansk professor under sina två
biblioteksår. Verelius uppbar som bibliotekarie äfven de 300
daler silfvermynt, hvilka han från år 1662 åtnjutit som
professor antiqvitatum patrize.’) Obrecht fick år 1694
enligt sin fullmakt behålla sin forna lön som skytteansk
professor, likaså behöll Norrmannus sin professorslön
enligt kungliga fullmaktens innehåll. Schätz, Stjernberg
och C. Örnhjälm däremot hafva fått nöja sig med
bibliotekarielönen ensam, utom att Schätz behöll Gamla Upsala
pastorat.
1) Se kanslärns bref till Lindsköld den 11 januari 1682
(Brefkoncept i Riksarkivet). Det bör dock anmärkas här, att såväl han som
Loccenius fingo i dåliga tider nöja sig med att utbekomma blott en del
af dessa löner, hvilka stodo på extra staten. Verelius hade år 1680
att å denna fordra 3,100 daler silfvermynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
