Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett svenskt skaldeöde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brefvets fortsättning är daterad annorstädes den
4 september. Det börjar sålunda:
“Ja det gick icke i tältet där uppe vid isbræen.
Stormen tilltog och varade. Jag var där 21/2 dygn
— fick och kunde icke sofva. Höll nästan på att
falla samman af trötthet och sömnlust. Så tyckte jag
icke det var idé att vara där längre, ty snön låg så
djup, att den steg mig till knäna, utom i lä, där
snövallen stod till armarna. Kl. 4 om morgon satte jag
mig i ordning till hemfärd. Packade ihop, så godt,
jag kunde, och tog nästan Gud i hågen. Du skall
tänka dig att gå ett par mil i ett oländigt fjäll och
icke ha mer att rätta dig efter än motvinden, som här
icke alltid går så rak. Jag kunde då jag startade
kl. 1/2 7 på morgonen, icke se tio eller femton steg
framför. Snön gjorde som alltid under dessa dagar
— jagade fram i horisontalplanet.
“Jag tänkte att taga brännvin med mig för att
värma upp mig på vägen, men återigen lät jag bli, då
jag ju måste tänka mig möjligheten att omkomma och
icke ville att man skulle finna en halftömd
brännvinsflaska hos liket!
“Efter en förhållandevis snabb marsch kom jag
lyckligen till Furuland, där man just skulle utrusta en
expedition för att söka upp mig och hjälpa mig.
Hyggligt folk de här styrande i Sulitjelma!“ — — —
När man läser en sådan skildring, förstår man
en god del af Molins karaktär. Hvem mer än han
skulle fallit på den idén att låta lämna sig ensam i
fjällen för att få måla, tänka och dikta i fred! Sådant
var naturligt för honom, liksom för oss att stänga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
