Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett svenskt skaldeöde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därtill behöfves ungdom och tro på sig sjäif —
och en obändig arbetshåg, tillsatt med hänförelse. —
Jag arbetar ibland — för att icke svälta ihjäl. Jag
har ingenting att säga folk; hvarken med penna eller
pensel och skall aldrig i lifvet få något heller.
Äregirig är jag icke mer än en dillströmmare. Det finns
ingenting som sporrar åsnan framåt. En eller annan
gång drar henne hungern i hennes långa öron —
och då går hon ett par steg. — Jag trodde en gång
att jag skulle bli tillräckligt kär för att sporras framåt
för att få äga den älskade.
Well. Kär är jag, men därmed stannar det,
troligen och visserligen.
Medan jag låg i Näsåker och var hälft vansinnig
af svält och skam, fanns ännu hopp på framtiden.
Ser du — man lär icke känna sin begränsning, förr
än man kommer upp till 30-åren. Men då blir det
en plågsam uppgörelse med ungdomsdrömmarne. De
puttas en för en i en påse för att dränkas. Jag har
dränkt mina. Där fanns en af de där små kära
valparne, som var rosenröd och fin, men han lefde icke
längre än de andra. — Har du icke dränkt dina
drömvalpar, så gå ut och gör det! Akta dig! Annars
blir du en Ibsen-figur! Och det är det dummaste,
jag vet. De äro som bläckfiskar — sakna kropp —
materie. Gå och ljuga för sig själfva — lefva och
dö själfkuggade. —
En af mina vackraste valpar var “Forna dagars
Ångermanland“. Jag arbetade på den ungen i flere
år, men då den skulle födas, var lifskraften otillräcklig.
Ångermanland är ett historieland — sagoland —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
