- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
75

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ringdans medan mor väntar... - Ådalens poesi - En ringdans medan mor väntar...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

näfverskon lossnat och gått till spillo, medan den andre
ännu hängde fast, men uppfläkt så att några blödande
tår syntes.

Och mor, som arbetat hela aftonen med sitt —
och väntade . . . väntade!

Nalle bytte om taktik. I stället för att ideligen
springa började han kasta sig, slänga sig, hjula, snurra
på sin bak, såsom björnar pläga göra, då de förfölja
en jägare, som fattat post vid ett träd och som de
icke hinna eller träffa med språng på alla fyra. Jag
berättar som mig är berättadt.

Så kastade han sig omväxlande på framfötterna,
och bakfötterna, men emellan hvarje gång stack han
Salmon med sina hvassa, ilskna små ögon.

I torparen från Nysvedjan kokade det. Icke af
rädsla för björnen, men af aggande oro för mor hemma
i stugan — med tre gråtande barn omkring sig, i väntan
på det fjärde, som . . . ja, det var icke godt att vara
ensam och fattig midt på skogen långt från människor
och hjälp i nödens stund! Nåde Gud den fattiger är i
denna världen!

Salmon gled kring furan, och hans tankar gledo med:

— och då han sprungit från sin stuga med öronen
fulla af jämmer, med ängslan vaggande i oroliga vågor
i själen, hade han känt sig som ett rullande grått
viternystan, som kastas fram af trollformler och
osynliga händer efter en mörk hemlig stig. Det hade nog
funnits inom honom det som kastade honom fram
denna ljusa midsommarnatt. Och nu var han spikad
fast på Hästberget, hans eget gamla Hästberg, där
han pröfvat så mycket af fara och tur . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalen/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free