- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
81

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ringdans medan mor väntar... - Ådalens poesi - En ringdans medan mor väntar...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

se hvad som stod på. Rundt om sjöngo trast och
fink. Järpen hvisslade i sidlandet, och tranan ropade
från träsket. Vinden låg från bygden i dag.

Ännu en gång stod björnen upprätt vid furan,
men den käft, han öppnade, var full af blod från
genomstungna lungor. Än en gång smög Salmon
undan i en haifrund rörelse och än en gång nyttjade
han knifven: det tog rätt i hjärtat. Än en gång:
det tog i halsen. Och den sjunkande, blödande, ludna
massan fick rasande hugg på hugg . . . i bringan . . .
i hufvudet . . . i ramarne . . . i sidan . . . “Där har du“,
skrek Salmon och svor en kötted . . . “där har du! . . .
där! . . . där! . . . där! din karibel! . . . mera! . . . mera! . . .
där har du för mor! . . . där för ungarne! . . . där för
hela natten, din satans djäfvel! vill du dö? . . . vill du? . . .
vill du? . . . vill du? . . . vill du?“

Björnens sista rytande kväfdes halffärdigt, och
som genom ett silande höstregn på en fönsterruta såg
Salmon genom svett och tårar, hur Nalle reste sig
igen, föll, reste sig, skalf i ryckningar, föll ännu en
gång och — låg där.

Salmon sjönk ihop vid furans fot. Han var
dödstrött och ledbruten; nu kände han det. Hans högra
hand hängde som död, men höll ännu knifven. I
denna ställning träffade honom några solstrålar och
kysste honom på kinden.

Han klippte med ögonlocken och ville mota sömnen.
Han tänkte: skulle han fortsätta i sitt ärende . . . det
kunde ju hända, ja . . . eller skulle han vända om och
gråta öfver liket hemma? Det var en så sugande
ångest uti honom. Han skulle nog aldrig slippa olyckan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalen/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free