Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senjens storbjörn - Ådalens poesi - Senjens storbjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han steg upp och tassade omkring på golfvet med
ohörbara barfotasteg. Han bar på ett hjältemodigt
beslut, men det syntes icke på honom. Han skulle
göra en hjältegärning, men han skälfde vid tanken på
det afgörande ögonblicket, som skulle komma förr eller
senare denna natt. Bössan lutade mot dörrpanelen och
tittade mot taket med sitt djupa och svarta öga.
Vid fönstret ställde sig gårdsmannen, som var en
tysker, och såg ut öfver fjället och slätten: där i klyftan
skulle Senjens storbjörn komma som ett stort bylte
med gnistrande ögon. Huru de skulle göra upp sina
affärer i den tysta natten visste den store i höjden!
Om han ändå hade skrutit mindre — om han hade
låtit vara att lofva så stort, att storbjörnen skulle dö
för hans hand denna höst och denna vecka!
Handelsmannen på Giboustad, hans gode vän, skulle grina åt
honom flere år, om han icke höll sitt ord.
Ett stilla tramp hördes. Det växte och kom
närmare. Tyskens varma bön om ett uppskof till nästa
natt hade vår herre alltså icke hört!
Björnen!
Där kom han utför sluttningen, utför backen. Han
gjorde sig ingen brådska och hade ingen rädsla. Han
stannade gång emellan och vädrade — stod mörk och
tjock som en fläck i det månglänsande landskapet
målerisk och jovialisk.
Natten förut hade han gjort ett besök i
granngården och försökt sig på porkan, den stora
slaktsuggan. Man hade väntat honom. Folk hade haft
gevär och hållit sina ögon öppna. En åtel med
själfskott hade placerats på lämpligt ställe, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
