Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tack skall du ha! - Ådalens poesi - Tack skall du ha!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle ha tack för sist . . . och brännvinet kunde ni
begagna till grötväta, om det så skulle behöfvas nån’.“
Nu snöt sig Gertru’-Dea i näfven och hårdrog
gubben sin. “Jäkeln annacka“, sade hon vänligt
beskedligt och slog näfven i bordet, “och du har bjutt
Anders Olsson på kaskar hela halfva vintern!“
Lasse smög sig ut och träffade oförhappandes bakom
knuten — Anders. Aldrig hade denne varit så lik
en räf som den gången.
“Vet du“, sade han, “hocken som äger skogen
där denne?“
“Ä’nte din?“
“Jo, dom säj’ så . . . Men det är inte värdt, att
du går dit och . . . köper nån ved . . . i min tid . . . jag
känner mina svin på gången . . . åh, det är ett par sju
helsikes talande laddor du har, om jag får säga, hur
jag tycker att dom ä. Är dom inte — hva?“
Därmed snodde han i väg, och Lars stod som
ett mähä och stirrade efter honom länge och väl, innan
han begrep.
Hans själs känslor voro obestämda, men inte voro
de glada.
Han stod bakom knuten och mumlade, medan han
lyfte sitt förskinn på ena sidan:
“Ja, aller ska’ jag då bju’ bönder på kask mer . . .
om mörna . . . som jag fäll’ heller egentligen inte ha’
gjort . . . som jag fäll’ inte ha’ . . . för det ha’ jag inte
. . . om en vill hålla med rättvisan! Besväret var fäll’
inte så stort, men tacken är häller inte stor . . . som
tack betraktad. Jo, tack ska’ du ha, Lars Persson!
Där har du. Greta Kajsa är arg på dej . . . och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
