Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fridens förmiddag - Ådalens poesi - En fridens förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon skulle få sig lite roligt, hon med, som fick
sötmjölk, då Jonas aldrig fick annat än blå mjölk eller
surmjölk! Om hon nu ville så att säga “stryka åt“
så skulle det kanske bli sötmjölk öfver till Jonas
någon gång.
Han fick tag i en tändsticka, lyfte på ena benet
och strök eld manhaftigt som han sett pappa göra och
tände därpå stubintråden, hvarpå han gnodde allt hvad
tygena höllo.
Ute på gården gick de andre ungarne i all sin
oskuld och visste intet ondt utaf. Jonas lagade så,
att de packade sig undan och själf stod han midt på
gården och väntade smällen. Men det blef ingen på
länge.
Hur det kom sig, förstod inte Jonas, men smög
sig tvekande till fönstret och tittade in. Ja, katta
låg där hon låg, hon, och flaskan bredvid. Ingenting
brann och ingenting glimmade. “Det är bäst att akta
ögona här“, tänkte Jonas och dök ner. “Här är ingen
fara“, tänkte han och dök upp. Katta låg där hon
låg och flaska bredvid.
“Om jag skulle gå in“ — ja, och så gick han in,
men stannade väl tio gånger och väntade smällen. —
Men då han tittade in genom dörren låg katta där
hon låg och flaska låg där hon låg.
Ulltråden hade inte brunnit längre än till korken.
Jonas insåg att han skulle ha bättre tråd, men
under det han sökte, kom morsan gåendes. I
häpenheten slängde han flaskan in i bakugnen rakt på
glödhögen, räckte lång näsa åt katta, som låg där hon
låg framför öppningen och marscherade med frank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
