Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kams - Tokerier från Ådalen - Ådalens poesi - Kams - Tokerier från Ådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finge si dej, vore du evinnerligen oklar; gud nådade
dej.“
Anna höll honom fast i den enda hängsle han
hade och vände sitt magra ansikte åt alla håll för att
se efter käringen, som också brukade hålla henne varm
de stunder hon inte var upptagen af Jonas. De stodo på
afsatsen midt i vinkeltrappan. Uppifrån ungdomsbädden
hördes dunsar af slängda kuddar och gälla kvinnoskrik.
“Har du varit la* med dom Anna? Tror du jag
törs gå dit och si på hur dom regerar . . . tyst nu va’
det en, som fick sej en i hufve’ — — jag ska’ bara
edeligen titta litte vätte . . .“
Anna stod och funderade på sitt gamla. Hon
hade kommit till den åldern att hon skulle raka upp
i vädret och bli fullväxt på en vinter, och ingen kan
tro huru mycket en sådan behöfver äta. Än så länge
tänkte hon inte på fästman, utan endast på hur hon
skulle ut och tjäna nästa år och ändtligen få äta sig
mätt. Hittills hade det icke skett för ofta.
“Jag är så hungrig, du Jonke, att så hungri har
jag aldri vari . . . nej veamäg jag det har . . .“
“Alltid ska’ du då tänka på mat . . .“
“Och om du inte genast går hem och gör några
kamsar och bär hit, så skall jag tala om för mamma
hvad du gjort din onytting . . . så sant jag här står
ska’ jag inte . . . det kan du ge dig den på!“
Nå, inte för det Jonas ville, men han tordes inte
annat. Hungrig var han själf och i väg bar det . . .
icke bara för den hungriga flickungens skull. Kams
var godt.
Det var lång väg att springa tillbaka, men så gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
