Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kams - Tokerier från Ådalen - Ådalens poesi - Kams - Tokerier från Ådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började med en sakta fräsning, som sökte sig ut, där
tandlösheten gjort öppningar i tandraden. Det skorrade,
hvisslade och tjöt i hela det gamla magra skrofvet.
Hon rättade ut sig och drog sig tillsammans,
förbarmade sig och kved, dansade ned på en stol, for
handlös ut på golfvet, där hon snurrade omkring som
en förgiftad fluga. Håret ringlade som ormar af stry;
hennes ögon brunno som mareld i aska; fradga stod
som lödder af såpa, som vispad grädde i munnens
skälfvande gipor; det kluckade och pumpsög då hon
flämtade. En skur af skällsord och infamier tumlade
fram öfver hennes tunna läppar, trillade, hoppade,
trängdes, gjorde kullerbyttor öfver hvarandra, snurrade
i luften som dammpartiklar och inpyrde den lilla stugan
med sitt gift. Gubben satt yrvaken i sängen och lät
bli att knysta. Öfver hufvud taget knystade ingen i
hela stugan.
Så slog hon som en hök ned på Jonke och när
denne efter fem minuter kom upp ur underjordens
fasor såg han henne dimpa ned på stoppbänken kippande
efter andan.
Lille Jonas Lundmark blef med åren en stor och
jäf karl, men aldrig glömde han den gången när han
skulle koka kams.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
