Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormfartyg - Vandringsår - Stormfartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Storm hade gått på från morgonen. Vi tyckte
att det var ett präktigt väder att komma fram med,
och vi tänkte nå Köllefjord den dagen — ifrån
Hammerfest.
Inga seglare funnos på Västfinnmarkens haf den
dagen och de stora kustångarne, som icke lägga sig
inne för en vanlig storm, ville icke ut.
“Liv“ var mol allena och länsade för så stora
segel som det bara var möjligt att föra. Molnen
släpades på de ödsliga fjällen som ljusgrå slöjor, och
hafvet gick svart och hvitt.
På en gång bryter orkanen fram — kastar sig
utför fjällsidorna — jagar genom sunden — vrålar,
skriker, larmar — gör vattnet svart och slätt —
gör det hvitt och fräsande — kommer så våldsamt
fort, att vi icke hinna refva. Nu gäller det riggen
på “Liv“!
Bakom oss se vi stiga upp en hög hvit vägg,
som blir allt högre, ju närmare den rullas fram mot
oss på orkanens vagn: Vattenrök! Ty orkanstötarne
skära af stora vågor, smula sönder dem och drifva
dem som aska och damm före sig i vild fart. Nu
gäller det om “Liv“ är lif!
Ombord taga vi saken med ro. Icke en enda
blinkar. Tvärtom; vi spärra riktigt upp ögonen för
att ingenting af skådespelet skall gå förloradt. En
forskande blick af kapten på rigg och grejer — ett
säkert tag i rorpinnen af bäste man. —
Sjö och orkan slå “Liv“ nästan öfver ända.
Vi se icke någonting för vattenrök och spolande
sjöar. “Liv“ hvisslar långa melodier med sin rigg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
