Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I midnattssol - Vandringsår - I midnattssol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldrig glömmer jag den natt, då hon steg ned
mot Lofotens orimliga och otroliga fjäll och tog dess
stoltaste stenjätte Vågekallen i sitt sköte, så att han
genomglödgades och försvann i minuter — för att
skymta fram ett ögonblick inne i solen — för att åter
slukas af elden och brinna. Skyar lågo omkring,
genomglödgades som trådar i en glödlampa, gingo därifrån
i varma färger och döko in i den gulröda etern i allt
kallare färg, ju längre de kommo från det brinnande
äfventyret.
Annorlunda var Vågekallen under
påsklördagsstormen i Lofotfiskets sista tid. Nära oss, där vi
seglade på hafvet, reste den sig hotande med
stormskyar omkring. Ovädret rasade omkring honom och
kastade sig ned på Västfjorden, som den dagen tog
många fiskarelif. Och Västfjorden, som nu ligger
blickstilla och blank — jag har sett den, då tusenden
af fiskarebåtar kämpat på den, med ref satta, medan
öskaret varit i gång och oljekläderna isnat.
Vi gå nu mot mörkrets tid. Det är förbi med
midnattssolen till nästa år — på dessa trakter. Ännu
ses den en god tid från Nordkap, ett stycke in i
augusti.
Om några månader är här ett middagsmörkrets land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
