Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett ungdomsminne från min Harötid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dä tjocka så dä sir ut som mjölk. Jag kom ner till Harudden och skulle
ordna litet i sjöbon och det var nätt och knappt att jag hittade genom
skogen dit ner - men så virvlade det till i tjockan ett slag och jag såg
båten rakt som på ett fotografiporträtt - han står på det där grundet vi
kallar Tre gubbar. Och nu är det lag, se, att den som först upptäcker en
båt som står på grund och ger opplysning åt dykeribolaget, så ska han ha
en viss procent utå bärgarlön. Och nu är det jag som har sett båten först
och vill telefonera eller telegrafera, innan den förbannade tullen får nys
om’et, för då tar den pengarna. Märkvärdigt att dom inte tutar därute,
men det har väl blivit fel i maskin!
Jag blev intresserad och hoppade i kläderna. Tjockan stod som en
vägg utanför fönstret. Mörker och tjocka ihop, det är det värsta för
sjöfolk. Jag ringde i min telefon, men ingen svarade, för den öppnade först
klockan nio.
- Ja, jag går välan te tullen då, för deras telefon ska vara öppen både
dag och natt, sade gubben Matts.
- Ja, gör det, sa jag, men var klok och säg inte vad det är fråga om,
utan säg bara att det är något viktigt som gäller livet!
Och Matts Erikson knallade i väg. Jag klädde mig under tiden för en
eventuell rodd ut till havs. Efter en timme kom Matts tillbaka och var
vit i ansiktet.
- De har lurat mej, Engström! När jag ringde opp dykeribolaget, så
sa tulloppsyningsman: Dä här kan Erikson inte reda opp, sa han, ge mej
telefon, sa han, och så frågade han mej, var båten stog på. Och jag min
arma åsna sa: mellan Måsskäret och Oskar Fredriksborg. - Ja, sa han i
telefon, kom hit ögonblickligen, sa han, det gäller stora pengar. Och så
sa han: Ja-ha Matts Erikson, sa han, här ä tie riksdaler för anmälningen,
dä lätt förtjänta pengar, och så tog han opp en sedel ur plånboken och
gav mej. Och så sa han: gå nu hem och lägg sej, Erikson, det här sköter
vi om själva. Nu kommer det en bärgningsbåt om några timmar - och
nu får jag gratulera till den här extraförtjänsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
