Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett ungdomsminne från min Harötid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Men hör du Calle, nu är det inte fråga om flickan utan om
utterspåret. Och det stod klart i går ifrån Måsskäret över isen rakt oppi
skogen. Och nu går vi ner och lägger oss eller sätter oss i sjöbon och väntar
tills det börjar bli morning you know, för då kommer uttern tillbaka och
det är så fast fruset så han kan inte gå ner i sjön utan måste ta isen. Han
har nog varit oppe i skogen i natt också. Så det skinnet har vi som i en
nattsäck. För resten, varför är du inte oppi byn hos flickan?
- Det angår dej inte.
- You are right, Johnnie! Nej, det angår mig inte. Men följ nu med
ner till sjöbon. Vi måste ställa ut oss alla tre om vi vill ha uttern.
- Åja, nog kan jag följa med. Men då lägger vi oss och sover i sjöbon,
tills det börjar dagas. För jag är trött. Ja, Engström, om du visste hur
trött jag är!
Vi togo var sin bössa och pulsade genom snön den slingrande vägen
ned till sjöboden. Jag hade min sjöpäls på, men Petter och Calle nöjde
sig med blåtröjor över sina vanliga yllegrejor. Vi togo med oss en
kannflaska svagdricka och en plunta brännvin, ty natten var kall. Och för
resten behövde vi pratvatten. Jag satte mig i ett hörn. Petter och Calle
lade sig på golvet och kröpo ihop för att behålla värmen.
- Nu sover vi ett slag, sade Petter. Just där jag ligger är en springa
mellan plankorna, så jag har utkik. Sov lugnt, du Engström, där du sitter.
Jag vaknar när det behövs - sjöfolk, gosse lilla och vakter och det ena
med det andra! Hundvakten tar jag. Godnatt med er pojkar!
Jag vet knappt vad jag tänkte på, där jag satt i mitt hörn, varm i min
fårskinnspäls och varm om fötterna i lappskorna. Jag tror att jag
slumrade till ett slag.
Men plötsligt vaknade jag vid en suck, en underbar suck. Det var som
om ett oändligt, obeskrivligt lidande skulle ha slutat i en befriande
utandning. Vad var det? Nu kom en ny suck, men starkare, som en flåsning,
ett frasande - och nu! Nej, pojkar, skrek jag. Isen bryter upp! Vakna för
höge jädervulen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
