Note:
This work was first published in 1965, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En kamratintrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En kamratintrig
Den som direkt från landets och hyddans frid en kväll under
examensperioden någon gång omkring år 1890 för första gången i sitt liv steg in
i gamla Gästis kafé i Uppsala, skall sent glömma det ögonblicket. Röken
stod tjock därinne, och skrattsalvor, hurrarop och tusen andra ljud från
några hundra studenter smattrade mot ens trumhinnor. Man måste
skrika för att göra sig förstådd. Borden stodo så tätt, att man endast med stor
svårighet kunde tränga sig fram mellan dem. Man var nödsakad att följa
någon av de många vaktmästare, som, dignande under bördan av med
punsch lastade brickor, i jämn ström förflyttade sig från urkällan till
avnämarna för att i lika jämn ström återvända med "lik" och cigarraska.
Vid varje bord hölls tal för någon lycklig, som tenterat eller tagit examen.
Punschen formligen flödade, ty Ivan Bratt var vid det laget en pys på 10,
11 år och drömde väl knappast än hur ödesdigert han en gång skulle
ingripa i Uppsalalivet, ty han hade nätt och jämnt börjat skolan i
Jönköping. En polsk riskdag kan icke ha varit livligare och mera
öronbedövande, men här slogs man inte. Man hällde på sin höjd punsch på
varandra, men icke av vrede utan av vänskap och embarras de richesse.
Inne i matsalen var det något tystare, och där superade lag efter lag av
lyckliga ungdomar. På varje bord stodo två brännvinskaraffer, en med
renat och en med Falu och alldeles gratis. Man hade ännu inte lärt sig att
ta betalt för brännvin. En förordning i den vägen skulle ha förorsakat
revolution med upplopp, kravaller och schavotter. Här gällde frågan
endast: vilken sort? och svaret blev: bägge sorterna. Och när den ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:16:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/adelpsb/0048.html
