Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kamratintrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KAMRATINTRIG
vanliga 5, som den tidens markegångstaxa stipulerade, emedan jag enligt
Raabens påstående uppträtt alltför bestämt vid förhöret i
polisvaktkontoret. På grund av orsaker, som jag ej kan förklara, uttogos de 15
kronorna hos min far nere i Småland, vilket gav honom anledning undra, om
jag egentligen gjorde något annat i Uppsala än sysslade med
lyktsläck-ning. Någon examen hade jag inte tagit, och min avsikt att läsa direkt
på licentiaten i latin och grekiska med förbigående av fil. kand. kunde
ju vara god, men vem visste så noga, om jag fullföljde den. Min far
beslöt alltså att resa upp och undersöka förhållandet.
Jag hade verkligen dåligt samvete, och ett sådant är inte den bästa
huvudkudden. Jag var allvarsamt orolig att inte få stanna kvar i stån, ty
livet lekte för mig. Bedårande och skönt! Jag tror, att få studenter ha
varit så glada som jag.
Mitt kotteri hade slädparti, och jag hade gjort i ordning brylån.
Kommen I ihåg det slädpartiet, o, min ungdoms älskade, nu åldrande flickor?
Jag anförtrodde kamraterna mina farhågor.
- Min far kommer till Uppsala i morgon förmiddag, och det är kanske
sista gången vi ses, ni och jag.
- Var lugn, vi ska ta hand om gubben.
Gubben! Han var yngre då, än jag är nu!
Alltnog, när jag hälsat min far välkommen på perrongen, och vi
tillsammans stego ut på stationstrappan, stodo ett par hyrslädar där och i
dem mina kamrater. I triumf placerades gubben i den främsta, och det
bar i väg till Taddis, i vars himmelrike en festfrukost var dukad. Min
far var glad, och hans sinne har alltid varit ungdomligt. Nu greps han av
stundens stämning. Det blev fest, det blev sång. Snart var han lika ung
som vi andra och bror med hela laget.
Men min himmel förmörkades av tunga tankar. Snart skulle gubben
vilja se, hur jag hade det på min studiekammare. Och naturligtvis skulle
han kinesa hos mig. Men jag hade icke varit hemma på ett par veckor av
den enkla anledningen, att jag icke betalt hyran och dessutom icke hade
Engström IX :4
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
