Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kamratintrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KAMRATINTRIG
Vem kapitulerar inte vid den sången, när det är verklig ungdom som
sjunger!
Vi reste till Gästis, åto middag och installerades efteråt i kaféet vid ett
bord, där man hade examenshippa. Ignaz Bærez, ungraren, favoriten på
musikestraden, spelade sina bästa saker, där sjöngs, där skreks, där
hurrades. Och gubben rycktes med–-
Det blev nattsexa i ett av smårummen på läktaren. Gubben var med.
Det blev sent.
- Men hör du Albert, skulle vi inte–-?
- Nej, nej, nej!
"Sjung om studentens!"
"Dåne liksom åskan, bröder!"
"Över fjällarna grå är det natt, hallå!"
Och Ernst Konrad drog sina visor, jag drog mina. Och nedifrån
kaféet brusade festjublet, ekade hurraropen–-
- Ja, Uppsala är en härlig stad, sade pappa, men farlig!
- Härligt är Uppsala! Men farligt? Nej, nej, nej!
Kamraterna ville hissa gubben, men jag lyckades avstyra det.
- Men hör du, Albert, skulle vi inte gå nu. Det är sent, och jag måste
resa med första tåget. Och vi ha inte fått tala med varandra.
- Leve farbror Lars! Ja, vi gå snart, men vi följas åt. Ingen sviker! Vi
gå hem till Ernst Konrad! Men först måste vi ha ett glas champagne!
Det salades till ett par flaskor Sparkling bland de ekonomiskt
välsitue-rade bland oss. Korkarna smällde, tal höllos för farbror Lars, och det
hurrades, så taket ville lyfta sig.
Arm i arm Drottninggatan nedåt, över bron och torget och hem till
Ernst Konrad, där inom kort soffa, stolar, bord, byrån och sängen voro
upptagna av den stojande skaran.
- Men hör du Albert, skulle vi inte–-
- Nej, nej, nej! Vi gå inte! Vi skiljas inte förrän på perrongen! ljöd
det.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
