Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mandus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANDUS
Det lyckades och rätt som det var återvaknade Mandus till detta livet.
Men han låg fortfarande kvar och avlevererade saltvatten.
- Nu var Mandus bra nära döden, sade jag. Kalle Andersson hade
redan återtagit sin förra sysselsättning.
Mandus riktade ett par blodsprängda ögonglober mot mig ur ett dött
ansikte och sade: - Ho, ho! medan vattnet rann i strömmar ur hans hals.
Jag måste ta Mandus i famn och skänka honom en kamelhårsväst i stället
för den sköra gamla, som nu nästan saknade ryggstycke efter mitt brutala
räddningsgrepp.
När jag näst sista gången var Mandus gäst - det var sommaren 1922
- frågade han: - Varför ’ar h’inte H’engström ’Elias kvar?
- Jag har inte råd. Och dessutom blir det alltid havssegling och diverse
besvärligheter. Tänk själv: jag har ju fyra svenska mil till närmaste hamn
om jag vill söder ut - för jag räknar inte Gamla Grisslehamn, där det
kan vara mycket svårt att gå in, om det behövs i storm.
- Ja, H’engström, dä va ja h’alltid ’ar sagt, h’att smålandsbönner kan
h’aldri lära sej segla. När h’en h’ä h’ifrån skogen, så duger h’en h’inte på
’avet! Men ’Elias var en båt, så jävlingen var de h’inte en båt! Ja
glömmer h’allri, när H’engström kom h’in te Söderarm mä tre rev h’inne i
storn, h’å focken ’ade blåsi h’ur likena h’å de blåste så jöllen blev full
mä vatten h’utå stänket h’ifrån bogen h’å h’inte h’en droppe kom h’in
h’i sittrumme! Dä var segling dä. Ackurat som en svan kom ’Elias. Ja
låg i lä under Skötkobben h’å ja vinkade men h’i var väl h’opptagna,
H’engström h’å ’ärads’övdingen h’å Bernhard. H’annars kunne ni gärna
’a lagt h’er för gott ’os mej h’å bjutt på h’en fisksup, för ja ’adde sumpen
full mä sik h’å h’aborr. Men den seglingen var välan h’ingenting h’imot
den seglingen ja gjorde mä min storbåt, när jag skulle frakta h’en ko
h’över te sommarbete på ’Arön. H’engström kommer h’iåg min storbåt
- två sprisegel h’å bred h’å bärig. Men kokräket fick h’inte rum, h’utan ja
måste ta bort h’aktermasten h’å riggade h’opp dä seglet som topp på
förmasten. För dä var fina vädret - dä blåste h’inte mer h’än dä gör h’i h’en
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
