Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Ytterön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Ytterön
Folk påstod att Danielson var kommen av skojarsläkt, men det var nog
lögn och ingen kunde se det på honom. Han var en stor, grov karl med
ett särdeles skägg, som var rött och räckte från ögonen ett stycke ner på
magen, och rätt stram höll han sig för resten. Inte för snålhetens skull,
för han bjöd alltid på en sup, men bara en, när han hade hemma, men
han höll sig mest för sig själv. Och vad han levde på var inte så gott att
säga. På brev, som med långa mellanrum letade sig ut till hans stuga på
Ytterön, stod det F. d. lantbrukare Lorens Danielson. Och nog kunde
man förstå, att han var ifrån land, fast han inte var dum på sjögrejor
och fiskade, han som de andra. Men något märkvärdigt var det med
honom, för han gick aldrig på auktioner. Blev det någon auktion så
hissade han på och gav sig utåt Högarne till, om han nu var rädd för
länsman, som alltid var auktionsförrättare, eller han inte tyckte om
folksamlingar. Sin stuga ägde han, men inte marken, ogift var han och
enstöring för den delen, för han hade ingen hushållerska. Och därför hade
han aldrig något kalas och kunde ju skylla ifrån sig på det. Och Lorens,
var det ett namn det? Det lät åtminstone som ett skojarnamn. Men ingen
vågade fråga ut honom om hans släkt och föregående, för han höll att
ta i, och när han rynkade på ögonbrynen såg han rent farlig ut.
Ohjälpsam var han inte, när det gällde båtuppdragningar och laxnot
eller annat som kunde förekomma. Men vad levde han på? Nu fanns det
ju på Ytterön en hel del figurer, som var lite konstiga. Som för exempel
fanjunkare Watz, men han hade ju sin grova pension och förtjänte rätt
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
