Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Ytterön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN YTTERÖN
och härjar bland pionerna och syrenbuskarna, och ropar åt Danielson,
vilken såg ut som en bild av bara rödskägg med ett par glödlampor i: - Kom
hit, din förgjordade ullahund, så ska ja ge dej!
Men till pojkarna sade han något andfådd: - Dä va väl att I kom,
pojkar, annars hade ja gjort mej olycklig på’n. Men I skulle ha sett på, hur
jag skäggröckte honom!!!
Där låg den lille skobekaren med sitt stora huvud som moralisk segrare.
Det är nämligen så inrättat att små män ha fått ett övermått av
intelligens, som motsvarar just det minus de fått i tontal.
Allt detta fick jag mig berättat av fanjunkare Watz, som kom ned till
bryggan just då jag skulle hissa på och ge mig av till Svansarne. Jag hade
ju hört bråket däruppifrån, men inte velat blanda mig i det.
- Herr Engström, sade fanjunkaren, ge fan i att hissa på utan kom opp
till mej och drick en toddy! Jag förstår att herrn ska skriva om det här
och det är rätt, ge dom på plytet! Jag har försökt att införa disciplin här
på Ytterön. Men med såna underliga figurer som bor här, Danielson, som
har suttit inne för dråp, kapten Svalin, som lurade redarna på fem års
inkomst, skomakarn, som aldrig kom igenom första klassen i skolan,
därför att han hade engelska sjukan - så är det inte lätt att införa disciplin.
Jag är gammal militär, sir herrn, och när det gäller, kläder jag skott. Men
det här folket kan inte fan få bukt med. Det är vår styrka.
Fanjunkare Watz stod grå och hög och andades tobak ut genom sina
väldiga mustascher.
Han fortsatte: - Jag anser mig på grund av min militära ställning
förhindrad tala politik med en tidningsman. Men om herrn vill komma hem
till mig och dricka en toddy och äta strömming, skulle det vara mig kärt
och behagligt. Men framför allt - inte politik!
Jag beslog seglen och tillbragte några timmar till dagningen hos
fanjunkaren. Han blev min vän.
Sådana vänner är det ont om nu. Gubbarna, som jag haft till modeller
i tjugufem år, äro döda och deras söner äro ett nytt släkte med sportmös-
EngstrOm IX :9
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
