Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska panoptikon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA PANOPTIKON
ta semester mer. Han blev så fruktansvärt berusad, att när han efteråt
mådde illa, lät det som när ett par björnar para sig.
När han morgonen därpå gick ut i stån och dillade, kom han till
Kungsträdgården och upptäckte Panoptikon, som då var ganska nytt.
Jag tror det öppnades år 1889.
österlund dök ögonblickligen in i Panoptikon och blev på grund av
sitt morgontillstånd fruktansvärt gripen av dess härlighet. Hela dess
tanke, dess innebörd var något absolut nytt för honom, nytt och
idéväckan-de. När han övertygat sig om att dess invånare icke voro levande utan
bara modellerade i vax och uppstoppade - vilket han efter åtskilliga
försök till vänligt närmande tämligen snart insåg, fick han en idé, och en
lysande sådan. Hans gamla mamma var alltid det centrala i hans psyke.
Han förstod att han här måste föreviga minnet av sin mor, det styvaste
fruntimmer han någonsin träffat. Efter åtskilligt sökande mötte han en
tjänande syster, vilken han frågade efter vägen till direktören för
anstalten. Han blev visad in i ett rum, där en allvarsam och bredspårig man
satt vid ett skrivbord. På svenskt ämbetsmannasätt såg han avskräckande
och ogemytlig ut.
- Ursäkta, sade österlund, skulle det vara möjligt att få in en
människa här på Panoptikum - det vill säga - inte som levande utan som
bild - och vad skulle det kosta?
- Vem är herrn? frågade den dystre ämbetsmannen.
- Mitt namn är Österlund, fyrvaktare på Trutkobbens fyr i Östersjön.
Skulle det inte vara möjligt att få in mamma här?
Ämbetsmannen fixerade Österlund och rynkade sina byråkratiska
ögonbryn.
- Tja, det beror på, vad det varit för en kvinna och vilken hennes
livsgärning varit. Har en människa till exempel idkat stor och avsevärd
välgörenhet ...
- Ja, det har hon, direktörn! Jag vet ingen som har gjort mej så mycke
gott i livet...
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
