Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter Turken, del lilla, förtjusande silvergrå stoet
Camilla med det fina arabiska huvudet, de blå
ögonen, de ljusröda näsborrarna och gasellbenen.
Aldrig sågs någon drottning stoltare på sin tron
än jag i min damsadel på Millys rygg. När vi
som stormvinden galopperade utåt vägen,
tyckte jag att det växte vingar på mig och att dessa
skulle kunna bära mig dit bort till mina
drömmars land. Hur härligt, hur sällsamt!
Och när jag i hack och häl följde min far på
obanade stigar och dol gällde all sätta över
bäckar, diken eller gärden, blinkade jag ej ens på
ögonen, då den oförvägne ryttaren framför mig
såg sig om och frågade leende:
Nå, kan du komma efter mig, min
flickunge?
Hejsan! Visst kom jag efter! Vem skulle vara
rädd här! Camilla hade gasellens vighet och har
mig såsom om jag suttit i en gunga! Är från år
blevo vi allt intimare vänner. Var gång jag
visade mig i stallsdörren, vände min häst med ett
högt gnäggande huvudet emot mig — detta
rashuvud med de stora blå ögonen, som hade
nästan mänskligt uttryck — och när jag kom in i
spillan för all smeka favoriten och ge henne
socker, började hon av sig själv all lära sig kyssa
min hand. Ofla löste jag då hennes grimma och
i full frihet följde Milly mig vart jag gick — ja,
stundom upp för stora trappan och in i
tamburen.
Men då hände atl jag fick en välbehövlig näpst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
