Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina fäder. Bröstet värkte rysligt, tänderna
värkte, hufvudet värkte, och jag tror jag till slut
börjat gråta 0111 ej qvällen inbrutit och vi
framkommit till Frankfurt. Det enda som roade mig
var en Ungrare som förälskade sig i Rosa, trodde
henne vara en ung flicka och Axel hennes far,
öfverhopade henne med artigheter och var aux
petits soins för henne. Det roade oss så att vi
ej hade lust att taga honom ur sin villfarelse, utan
narrade honom, som ville taga in på samma
värdsbus som vi, att taga en helt annan
direction än vi det ämnade. — Jag vet aldrig hvarl
han sedan tog vägen. Kl. 9 kommo vi till
Frankfurt.
På alla värdshus var så öfverfullt af resande,
att vi i den enda hyrvagn som hittades i mörkret
lingo vandra staden omkring placerade ihop med
ett Ryss- herrskap, som satte en unge tvärs öfver
allas knän, för hvilka den på det obehagligaste
agerade presse-papier. Vi voro verkligen
tillräckligt trötta det förutan.
När det följande morgon blef ljusan dager
be-sågo vi den vackra, trefliga staden och hade gerna
önskat oss ett litet capital att slösa bort på alla
de vackra saker som voro uppstaplade i de långa
rader af magasiner med spegelglasfönster, som
öfverallt lockade och frestade.
Och nu — Seigneur mon Dieu!! — Innan jag
skrifver vidare, vill jag sluta ögonen och dröm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
