Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tidens tand gnagat därpå. — Rätt och slätt
sagt, där voro hål och rämnor i det murkna
lädret.
På kuskbocken, som hade form av en tron,
satt en körsven med del gladaste småleende i
världen, utvisande belåtenhet med sig själv och
sina medmänniskor, med sitt öde och med de tre
hästar han körde under ideligt klatschande med
en läng piska, som aldrig berörde deras ryggar.
De lunkade således makligt fram, följande med
moderliga blickar krumsprången av tre föl, som
trillade i fotterna på dem.
När Knut slog upp dörren till den sällsamma
vagnen, hoppade med förunderlig lätthet därur
en fet gubbe med istermage och isterhaka, till
skepnaden ej olik en lergök. Den gamle mannen
hörde obestridligt till ett species av
människosläktet, som tyvärr håller på att gå ut i våra
dagar — till originalcrnas trevliga species.
En italiensk halmhatt med stora brätten och
fladdrande gula taftsband betäckte huvudet av
ädel form, kringspelat av yvigt hår, upptovat till
den säregnaste lurvighet. Del sammanknöt sig
till en liten stångpiska i nacken. Detta hår hade
cn rödaktig skiftning men ej ett grått strå.
Dräkten av hemvävt sommartyg var tillskuren
efter sin egen behagliga fason och utan minsta
hänsyn till modets fordringar, men försedd med
stålknappar, slipade i facetter och härledande sig
från tredje Gustafs tider. Fotterna, beklädda av
ett sorts finska pjäxor, liknade franska brön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
