Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Några drag af de till Danmark utvandrade allmogeflickornas ställning och arbetsförhållanden]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfarer, at han har to Fæstekontorer i Byen og samtidig er —
Bordelvært i en af vore mest berygtede Gader?”
Förarbete lär pågå för utarbetandet af en ny Tyendelov
och ny lag för agenter. Men redan nu har dock från dansk
sida ett vackert inlägg till förmån för våra svenska flickor
gjorts af Dansk Kvindesamfund, som genom sitt avtoriserede
Fæstekontor med största intresse arbetar äfven för dem. Det
var detta samfund, som först fäste Fredrika-Bremer-Förbundets
uppmärksamhet på den dåliga behandling, för hvilken de
svenska flickorna ofta voro utsatta vid ankomsten till
Köpenhamn. Samfundets derefter visade välvilja och tillmötesgående
förtjäna ock varm tacksamhet af alla svenska män och kvinnor,
som hafva hjärta för våra stackars utvandrande landsmaninnor.
Den af Fredrika-Bremer-Förbundet tillsatta komitén för
utredning af de till Danmark utvandrande allmogeflickornas
ställning och arbetsförhållanden utsände under våren 1889
till alla pastorsembeten i södra Sverige anvisningskort å
Dansk Kvindesamfunds avtoriserede Fæstekontor, och det
har visat sig, att dessa anvisningskort varit ganska flitigt
begagnade. Under tiden nov. 1888—okt. 1889 fingo enligt
underrättelse derifrån 98 svenska flickor genom kontoret
plats i Köpenhamn och 28 plats å landet. 10 flickor hade
bott fritt å kontoret intill dess plats anskaffats eller de
återvändt till hemlandet. Dessutom har kontoret i öfrigt
hjälpt med råd och dåd. Så t. ex. berättades, huru två
svenska flickor, som sågo hyggliga och anständiga ut, inkommo
å Dansk Kvindesamfunds kontor och bodde der flera dagar,
men de ville gärna hafva plats å samma ställe och i
Köpenhamn, och det var derför svårt finna plats åt dem. En dag
mötte de en fru, som lofvade dem stor lön, fri resa och andra
förmåner. Hon följde dem till kontoret, men då hon der ej
ville uppgifva sitt namn, afråddes flickorna att anförtro sig
åt henne. Efter en stund gingo flickorna ut, och frun stod
då kvar utanför väntande på dem och öfvertalade dem
till att säga ja. Flickorna återvände efter sina saker till
kontoret, der man rådde dem att åtminstone fordra skriftlig
uppgörelse, men då detta af flickorna sattes i fråga, försvann
frun helt hastigt och det hela gick om intet.
Jag har så länge uppehållit mig vid fästekontoren,
emedan jag anser, att många af de faror för hvilka våra svenska
flickor utsättas härleda sig från dem och vill nu redogöra för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
