Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passa upp de äldre, borsta deras kläder, rengöra deras skoplagg
och springa deras äranden. Det säges ha varit faderns
stolthet att om söndagarna inträda i kyrkan omgifven af sina åtta
söner, hvilka vid detta tillfälle voro klädda i blå vadmal.
Söndagen helighölls annars med läsning och psalmsång och den
dagen var det gossarne förbjudet att taga del i andra barns
lekar och nöjen. Dessutom bjöd modern till att med råd och
exempel hos sin talrika barnskara väcka kärlek till sanning och
rätt. Såsom bevis på att utsädet föll i god jord kan här
omnämnas att Antti, då han engång förde hästen till hagen,
icke kunde motstå frestelsen att beskatta grannens rofland. De
par tre rofvor, som han där tog och åt upp, beredde honom
emellertid så svåra samvetskval att han grät hela aftonen och
önskade att han haft rofvorna i behåll för att kunna föra dem
tillbaka.
Pojkar äro alltid pojkar och de åtta Ahlströmarna voro
icke olika sina jämnåriga. Då de alla voro häftiga till lynnet,
grälade de ofta sinsemellan och t. o. m. slogos ibland. Men
om någon annan blandade sig i slagsmålet för att hjälpa den
angripne och denne äfven tack vare hjälpen afgick med segern,
så sällade sig den hulpne genast därefter till bröderna, för att
med förenade krafter tukta den som blandat sig i en
angelägenhet som icke angick honom. Häftigast voro Isak och Frans,
Antti däremot kunde alltid behärska sitt lynne, ehuru han nog
kunde brusa upp. Han ville icke gifva stryk åt någon, men
icke heller taga. I mångt och mycket tycktes han vara
öfver-lägsen sina jämnåriga.
Att döma af alla dessa smådrag var Antti ingen alldeles
vanlig pojke. Han var en af dessa begåfvade och snabbtänkte
gossar, som uppväcka föräldrarnas hopp om att de skola gå
längre i lifvet än hvad som är möjligt inom eget stånd. Så
tyckes tanken på skolan småningom ha vaknat hos Anttis
föräldrar, slägtingar och äfven hos honom själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
