Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senast å första rättegångsdagen af det ting då tredje uppbudet
å fastigheten skulle tagas, i rätten nedsatt den köpeskilling, för
hvilken lägenheterna i fråga blifvit till Lönegrén försålda, af
finsk medborgare eller utländsk man, som utverkat sig tillstånd
att ega och besitta fastigheten, vinnas i börd. Därför antog
Kumlin att processen i dess dåvarande form skulle förloras.
Huru härmed än förhöll sig, så kände Ahlström sig i alla
fall orolig för, huru saken skulle aflöpa. Fruktan var likväl
onödig, ty då kärandene icke på utsatt dag med bördeskillingen
infunno sig för att bevaka sin rätt, förföll frågan om bördandet
af Norrmark. Dagen (den 12 mars 1873), då saken skulle afgöras,
var den kanske mest spännande i Ahlströms lif. Tvänne vänner
till honom handlanden Lagerström och sjökaptenen Nordberg
hade infunnit sig på Norrmark och på skämt berättat att posten
samma dag hade kört in till Björneborg beledsagad af två
kosacker, hvilket väl tydde på att den medförde stora
penninge-summor. Först då klockan hade slagit sex utan att någon
bördeskilling afhörts, erkände gästerna att de narrat Ahlström,
som utan tvifvel då drog en djup lättnadens suck.
Detta skrämskott hade dock äfven sina följder för
Ahlström. Oviss om, huruvida han möjligen skulle blifva nödsakad
att lämna Norrmark och återvända till Långfors, därifrån han
redan hunnit bortflytta, beslöt han att köpa Kautua bruk i
Euraåminne, som just då stod till salu. »Då jag en gång lefvat
på en herrgård, så återvänder jag ej mera till ett torp», skall
han hafva yttrat.
Sågägaren Antti Ahlström hade sålunda blifvit bruksägare
och herre till Norrmark och genom denna fredliga eröfring hade
han med sitt rike förenat en vidsträkt ny provins. Om han äfven
vid denna eröfring hade biståtts af lyckan, så visar dock det
faktum, att han var den ende, som dristade åtaga sig denna
skuldbelastade affär, hvilken energi och tillit till egen kraft och
egen förmåga han lifvades och uppehölls af. Och ehuru köpe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
